Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [12] v. Braun, Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
torde vara öfverflödigt, då hans arbeten redan länge varit i.
allmänhetens händer. Hr B. är en populär skald: bans dikter
hafva, om vi ej misstaga oss, funnit flera läsare, än någon
annan af våra yngre skalder. Man bar visserligen och med
skäl anmärkt, att han i sina dikter stundom felat mot deco-
rum, och dessa torde egentligen derföre af mången grannlaga
läsare eller läsarinna vara mindre kända än de i sjelfva ver-
ket förtjena. Men om man undantager denna oart, måste
man medgifva, att denna skald har en liflig fantasi, en varm
känsla för allt menskligt, och en sällsynt makt öfver språket.
Dessa egenskaper göra, aft hvarje nylt arbete af Hr B:s hand
emottages med välvilja och intresse; ett sådant emottagande
förtjenar äfven Carolina.
I en föresång eller tillegnan till ”Nordens tärnor” 5 hvil:
ken äfven kallas Carolina, lofvar Förf. att ”sålla de korn, på
hvilka han här bjuder.” Också tyckes han hafva temligen
bållit detta löfte, ehuru ref. skulle tro, att ett och annat
stycke utan skada för: det hela kunnat rentaf utmönstras,
t. ex. Huruledes the Benjamiter få sig hustrur från Jabes och
Silo. Sådana stycken vittna om en grumlig källa och kunna,
med Förf:s tillåtelse, aldrig blifva poesi, om de än behandlas
med långt större qvickhet, än här varit fallet. För öfrigt
går en ton af melankoli genom de flesta af dessa dikter;
äfven der Förf. velat vara humoristisk, har detta ej rätt
lyckats. Det fordras nemligen, för Le vara en humoristisk
skald, ett gedieget, med sig sjelft enigt sinne: endast den,
hvars inre är klart och harmoniskt, förmår att i dikten åter-
gifva föremålen med en skärhet, Söta röjer skaldens löje,
äfven under tårar. Delta otvungna, bjertliga löje finner man
icke, eller åtminstone ganska sällan, i Carolina, och orsa-
ken har Förf. sjelf antydt på mer än ett ställe. Då Förf. be-
känner, att bopp och glädje för bonom längesedan flyktat ur
lifvet, måste skämtet från hans mun icke förefalla naturligt.
Den ironi, med hvilken Förf. stundom beler verlden och sig
sjelf, blir härigenom blott half. och i detta hänseende på-
minna flera af Förf:s dikt.r om FMitalis." Deremot äro enligt
ref:s tanka af närvarande samling just de stycken de bästa, i
hvilka Förf. icke gjort våld på sig sjelf, för att vara ”rolig”,
utan lemnat fritt lopp åt sina känslor. Såsom exempel bärpå.
få vi hänvisa läsaren till Ett Fönster, ett stycke så fullt af
enkel skönhet. att ingen torde läsa det utan att fatta ett Hif-
3)
ligt intresse för dess författare, både såsom skald och men-
niska.
Utom dikterna, hvilka med få undantag äro | Einska läs-
värda, har Förf. meddelat en Novell, kallad En Löjtnants. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
