Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [11] Tollin, Dikter - [12] v. Braun, Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så
udd. Versen är icke sällan mindre ledig än man har rätt att
vänta med afseende på vårt språks nuvarande utbildning. Alt
tanken stundom åsidosältes för rimmets skull, är ett fel, som
Hr T. delar med många andra författare; men sällan förde
man hos en skald, med någon vana alt behandla modersmålet,
finna ordformer så stympade, som de stundom här blifvit,
synbarligen för att beqvämt inpassas i versen eller tjena till
rimslut. Det torde i detta afseende vara tillräckligt att er-
;vinra om sådana förkortningar som ”slutlin, tin (= tiden),
störr, oppet, uppen, bar’n (= bar honom)”, o. s. Vv.
Efter en tillegnan till B£. v. Beskow finner man främst
bland dessa dikter Maria Fleönoria- ett poem, som blifvit
prisbelönt af Svenska Akademien. Det följande stycket, Kring
Fanan, anslår läsaren genom den fosterländska anda, som
deruti råder; men intrycket försvagas betydligt. genom slutet ,
då det heter: ”Med gult i blått du ropar Till oss förgit ej
mig”, — en smånätt fnke. som här ingalnda är på sin plats.
Bland de följande dikterna ville ref. gifva företrädet åt Slaf-
ven med Frihetskokard, ett stycke som, ehuru i en liten genre,
utmärker sig genom en lätt och ledig diktion. De öfriga äro
öfverbufvud medelmålltiga. Särskildt OD Rec. anmärka, att
Förf. ofta begagnat platta eller sökta bilder. Så t. ex. säges
sid. 64, att orgeln stämdes bara, För att till bön få sina
toner klara (!). Sid. 87 heter det om Fadderkyssen: ”Han
var ett purpurmunlack till den skrift, Som redan förut i mitt
hjerta fanns, Hvaraf en afskrift säkert låg i hans”, — en
tanke, hvilken vid sidan af det myckna, som hlifvit sagdt om
kyssen, torde kunna göra anspråk på en föga Sd Ori-
ginalitet. Sid. 99 lå ler Förf. sin älskarinna ”ofta flagga(! -
i hans drömmar. Följande sida utbrister han: ”Men förgäfves!
Ingen sunnan lättar under, när jag ror”, ett uttryck, som, i
händelse sunnanvinden finge antagas vara poesiens vind, med
skäl skulle kunna tillämpas på dessa dikter. Sid. 110 före-
kommer en lika besynnerlig som opoetisk tanke, i det Förf.
låter ”verldens högsta väsen Somna djupt och tungt” (!). Sid.
144 får man veta, att Våren ”syr med perlor.” Näktergalen
och Skåningen skall förmodligen vara en humoristisk skildring
af motsatsen emellan poesi och prosa; men bar det felet att
vara idel prosa, troligen emedan den Näktergal, som här sjun-
ger, sjelf har allt för mycket af ”Skåningens” natur. GR. R.
[12] Carolina. Poetisk Kalender af Vilhelm von
Braun. Stockholm, Hjerta. 1844. 216 Sidd. 8:o0. CPriset:
1 Rdr 32 sk. Bko).
Att här fälla ett omdöme om Sr TNE af Hr Bs poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
