Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
på chören än på hufvudaktörerna, och genom den använda musikens
relatift konstlösa beskaffenhet. Musik alltså, till samma vidd och om-
fång som chörerna oeh recitativerna, var nödig till den Grekiska tra-
ged:ens reproduktion, Så sällsam återuppväckelsen -af den originala
musiken på Sopbokles” tid skulle hafva varit, om sådant kunnat ske;
så hade den dock endast och allenast kunnat blifva detta; och dess
frånvaro har i närvarande fall blifvit ersatt af Mendelsohn med en ef-
fekt, hvarmed, vi behöfva knappt säga det, alla den Grekiska skalans
och taktens beprisade kombinationer ej kunnat uthärda "en skugga af
jemförelse. Bland alla lefvande kompositörer, är Mendelsohn ostridigt
såväl genom natur som uppfostran och bildning aldrabäst danad för
detta svåra värf; och bland alla äldre tonsättare, sedan Bachs och
Händels tid, torde Mozart allena täfla med honom härutinnan. Med
ett sinne af naturen syftande till det sublima och metaphysiska i kon-
sten, fostrad i den största skolas stränga läror, otillgänglig för all låg
smak, och begåfvad med ett snille i stånd att till dess fulla vidd an-
vända rikedomen af sin förmåga, är Mendelsobns framgång i närvaran=
de fall knappt fråga underkastad. Vi hafva ofta betviflat hans lycka
i kompositionen af en opera. Hans oböjliga natur skulle lyfta honom
till en svindlande höjd, der han antingen skulle stå eller falla, och vi
fruktade det senare. Men till Antigone kommer publiken förberedd på
ingen blott örontjenst. Den gillar hvad den tycker om, och öfverskyler
hvad den icke förstår med dramats stränga klassicitet — såsom en sak,
den der i hvad fall som helst bör upptagas med djup vördnad. Det kri-
tiska omdömet beträffande detta stora verk måste dock blifva, att det
betydligt ökar vigten af Mendelsohns redan stora anspråk på odödlig
ryktbarhet, och detta icke mindre för musikens styrka och majestätiska
skönhet i abstrakt mening, än för den beundransvärda lätthet, hvarmed
den införlifvar sig med dramats karakter, — försinnligar alla dess rö-
relser, utan att ett ögonblick påtruga åhöraren den tanken, att mer än
tvåtusende år ligga mellan skalden och tonsättaren, hvilka sålunda lik-
som räcka hvarandra handen; från två motsatta åldrar i verldshisto-
rien, för att framställa ett ovedersägligt bevis, att sannt snille är o=
förvanskligt, — att hvarken tider, länder, eller olika banor kunna för=
= derfva dess enhet, eller befläcka dess oförgängliga sanning.
Tidningen Atlas yttrar i anledning af det bekanta arbetet: Om
Straff och Straffanstalter följande reflexioner: Sällan händer, att fur-
star äro tänkare. En Aurelius eller Antoninus äro sällsynta företeel-
ser. När konungar blifva författare, sker det gemenligen ej för att
tillvägabringa förbättring. De efterlikna snarare Cesars stil, än Sene-
cas. I förevarande verk deremot se vi den ädlaste gärd, som konunga-
makten någonsin hemburit åt samhället, Konungen i Sverige uppträder
såsom mensklighetens sakförare — såsom den moraliskt fallnes och
värnlöses försvar. Andan i hans bok är icke blott philosophisk, utan
sannt kristlig. Han framlägger gällande skäl till stöd för den brottsli=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
