Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
leda er urskillning; och milt ämne skall uppfylla hvad som
felas i uttryck. Jag talar: om hvad som är Ädelt och Skönt
uti Vetenskaperne.
Väl är det endast de stora och undransvärda Snillen,
som kunna urskilja det sköna och ordningsfulla i Allt. Endast
en hög och förädlad känsla, endast vissa Naturens älsklingar
kunna fatta det. Men äfven att ofullkomligt härma det för-
träffliga, är ädelt. Lampan har icke stjernans odödliga glans;
och likväl beundrar man denna sednare, utan att förakta den
förras skumma ljus. Jag går då trygg att säga Vetenskaper-
nas sanna lof, att ätveckla "deras Skanfenes att uppelda våra
själar för deras sanna SÄCKEN |
Men just nu, då jag ser det menskliga förståndet omgif-
vet af ett Gudomens återsken; just nu, då jag som; bäst" ser
Vetenskaperna stödja och pryda Sanningens tbron: just nu
breder sig en skymning öfver hela mitt ämne.
Det var den store "Rousseau, som kastade den djupa
skuggan på Vetenskaperna. Alltför stor för skoltvånget, och
förmögen att öfverse dem alla, granskade han dem med klar-
het. - Men bans öga bländades af förmycket ljus; den smiliga
och tusenkonstiga fåföngan insköt en irrstråle i hans själ
Straxt hade de icke fler än en sida. Straxt såg han i dem
ieke annat, än det tomma, det förkonstlade, det onaturliga,
det skråckfulla , —– Träldomen och Missbruket. Vetenskaper-
na, :sade han, förvilla "Sanningen och leda oss af från Natu-
rens sälla och enfaldiga vishet. ;
Han hade rätt: men borde ieke derföre glömma, att just
detta, just Villfarelsen: är menskligbetens nödvändiga ordning
och lag; är Skaparens afsigt, och den enda vägen för änd-
liga varelser till Sanvingen och den lycksaliga känslan af dess
ljus. - Han borde icke glömma, att väsendet af all mensklig
förträfflighet ligger i — Friheten att väl nyttja eller illa
nyttja allt, i: :
Sniilets liflighet är vårt tidehvarfs skönhet och ära. Lik-
väl har: det: lånat åt smickret finbet och en förtrollande
sötma — åt bedrägeriet sken. af ädelhet och oskuld — åt
alla laster en högre och mera skimrande färg. Snillet, ropar
man, har förstört våra fäders okonstlade redlighet och tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
