Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Det är sannt: men ock deras mörker och vidskepelse; men
ock deras björne-art och råhet. Samma vårdag, som hotat
med ljungeld ocb storm, utbreder dock öfver naturen lugn,
och en mild, en leende fägring. Så skola de samma veten-
skaper, som förbittrat någon del af vårt lif eller bortfört oss
från enfaldighetens stilla och oskyldiga behag, tjena att för-
sköna hela vidden af vår varelse, vår odödlighet; skola en
gång för oss upptäcka, hvad som i Naturens Allt är Ordning,
Skönhet och Sanning.
Rousseau felade vida och mycket. Stora Snillen kunna
dock icke göra andra än stora misstag. rr ;
Men, Mine Herrar! var han för bög och för stor, så
gifvas desto flere, som äro för låga och för små, — för
små; emedan första steget till storhet är att inse ofullkom-
ligheten af allt menskligt. Desse förguda sina vetenskaper,
dem de förvara i mörka och tillslutna helgedomar. Hvarje
lärobyggnad, hvar skiljeregel, hvart konstord, som de antagit
på fördom och häfd, är en stum afgud, som de tillbedja un-
der tusende namn. Namn och begrepp, som, i sig sjelfva
nyttiga och goda, blifva hos dessa små och trälaktiga veten-
skaps-dyrkare likaså många falska gudomligheter och orakel!
Sådana herrska i Naturläran, i Läkarkonsten, i sjelfva den
uppenbarade Religionen så långt, som denna anses hvila på
bebjertade lärares myndighet och den engång antagna trous
’enstämmighet. Deras förfäktare skilja icke emellan hvad Ve-
tenskaperne i sin möjlighet äro, och hvad de verkligen finnas
vara hos menniskor.
Mine Herrar! Här äro SeyHa och Charybdis: dem måste
vi förbi. Vetenskapernas rike är ett ödsligt chaos, så länge
sanningens verkmästare vilja famla i ett heligt mörker. Man
kallar dem Lärde Män; men desse dunkle menniskoslägtets
upplysare förtjena icke sin ära. De äro endast skumma vår-
gång
salt för snillet. Omkring deras hufvud bvilar en tjock dunst-
krets; der allt ljus brytes och infaller snedt. Den kallas de-
ras egna System, — och när två sådana träffa hvarann, upp-
kommer storm och förödelse. Hvarföre? I stället för att
uppleta visheten i sjelfvå Naturen, dana de den sjelfve, och
dar för den gräns, en regeringslysten egenkärlek en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
