Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
domen bar icke gjort hans uppsyn missnöjd och kall; icke
bans bjerta känslolöst för en oskyldig glädje: Den har, tvärt-
om, lärt honom att i allt urskilja det sanna Sköna; och der-
igenom förädlat hans Snille. På samma sätt, som födans saf-
ter i en sund menniskokropp blifva styrka och Hf, förvandlas
hos den Vise’ alla vetenskaper till en hög och fin känsla, till
en glad och god smak. Ty han tänker så: vetenskaperna äro
icke annat, än dyrbara medel att göra menniskorna ädla och
lyckliga. Alla dagar blir hans tanka ljusare, och hans inbill-
ning mer Ordningsfull.
Skulle han icke vara säll? I hvar grad af bättre jr i
hvar ny sanning ligger en skön tillfredsställelse, och en hög
vällust för vår själs odödliga begär. Skulle icke den Vise
vara säll? Han, denne välgörande menniskornas ledare? Han,
som utdragit väsendet och kraften af alla kunskaper? Han,
’som utan fördom skådar Naturen, med ett så rent öga? —
Se honom på denna blomsterhöjden, när våren ler omkring
fältet och hans tanka utfar i förundran och nöje — huru en
gudomlig klarhet omgifver honom! Eller; denna tysta afton-
skymning, när han betraktar öfver menskligheten och sin va-
relse — huru bans "själ nedsänkes i en stilla och helig för-
tjusning.
Dyra Vishet! dina gudoms-strålar
Visa oss hvad skönt Naturen målar,
Och hvad Ordningsfullt i Kraft och Snille är!
När till skönbet du vår känsla danar,
Du till Frid vår tanka vägen banar
Oeh gör saligt hela vårt begär.
Hvad böra vi, Mine Herrar! känna vid anblicken af denna
teckningens föremål? Vi, som dagligen omgifvas af Vetenska-
pernas behag och oskyldiga retelser; vi, som uppoffrat vårt lif
ät deras sanna dyrkan: skulle vi icke rikta vårt förstånd med
så dyrbara skatter? icke förädla våra själar genom deras ljus,
i enfald, frihet och en säll tillämpning?
I ett rent och himmelskt ljus,
Leta sköna tankeslut;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
