Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Atterbom, P. D. A. Ett tal af Thorild vid 19 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
alla bemödanden; — och äfven för alla pligter, Vår natur
har ingenting dyrbarare än en ljuf och tillfredsställd känsla
af sig sjelf. Tusen kunskaper uppväga icke en enda lycksalig
rörelse. Och den vetenskap, som icke leder till detta ända-
mål, är en tom konst utan sanning och-värde.
Af denna sköna öfvertygelse är det; som vår tids stora
Snillen så ädelt bemöda sig att förvandla allt till erfarenhet
och en vis betraktelse; att lämpa hvar kunskap till sitt nyt-
tiga bruk. Genom en högre och méra fri urskillning af hvad
som är en sann förträfflighet och mensklighetens verkliga ära,
börjar i våra dagar ett välgörande ljus uppgå öfver Veten-
skaperna. Verkligen: de belöna den möda, man använder på
deras odling. Dessa ädelmodiga och fridälskande tänkesätt,
som lysa hes de flesta vårt tidehvarfs kungar, — härröra de
icke af Vetenskaperna? Denna finare ädelhet i seder och
böjelser, som nu börjar blifva allmän, — är den icke ingif-
ven af en sund och renad lärdom? — Så förträffliga äro Ve-
tenskaperna i sin rätta tillämpning! |
Byggningskonsten, som på en gång härmar Naturens
mångfald och enhet; Målningen och Skaldekonsten, som upp-
lyfta vår inbillning och vår känsla i en skön förtjusning;
Musiken, som ömsom försätter vår själ i en söt harmoni och
i strid, i hvila och i oro, i smärta och en öm vällust; Na-
turläran, Läkarekonsten, Philosophien, som utgrunda Lifvets
fördolda lagar och verkningar: — alla tjena, att förädla vår
varelse; att leda oss närmare till den oändliga Skönheten;
att förljufva vårt tillstånd; att dana vår sällhet och vår ära
1 odödligheten. I sanning: om svårigheten icke är ringa, alt
i en ädel ovisshet lyfta sig öfver allt system-tvång och se in
i det allraholigaste af Vetenskaperna med ett fritt och oför-
täckt öga: så är ock belöningen dyrbar.
Föreställen er, mine Herrar! — icke en Lärd, icke en
blind ifrare för gammal bäfd, icke en stum efterföljare, —
utan en His! Det är en bild, för hvilken jag skulle önska
målarens pensel. É
Se! huru det rena förståndets mildhet blickar från hans
ögon! Denna blick är Sanningens egen, Friheten, denna för-
sta rörelsen i hans själ, upplifvar och leder hans tanka. Lär- :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
