Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [26] Schubert, Skildringar ur Lifvet, öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
drager en lycklig nummer. Vi lyckönska den köpare, som
träffat den bok vi nu anmäla: Sämre tidsfördrif bar mången
haft än att läsa: den i en stilla familjekrets; Dertill är den
egnad. Icke finner den sin plats ibland stora snillens verk;
icke är det Walter Scotts menniskokännedom, icke Bulwers fina
reflexioner, icke Fredrika Bremers snillrika uppfattning af det
enkla i lifvet, men det är en bok, :som vittnar om en from
och fridfull: sinnesart ’hos Författaren, och derföre hos läsare,
som ega en sådan, bör finna deltagande och bifall. Långt
bättre är denna läsning än många andra böcker, som; skrifna
med qvickhet, kanske med: snille, men utan moralisk hållning,
utan värma för det som är heligt och stort, skänka nöje för
ögonblicket, men lemna själen tom eller lidande af vidriga in-
tryck. — En from tro på en styrande försyn, som i det dju-
paste mörker kan sprida ljus och försona menniskan äfven med
de rysligaste öden; huru redligheten segrar öfver orättvis för-
följelse;’ huru den fromma dygdens kraft drifver frestelsen till-
baka; huru den brottslige finner försoning, och en ädel verk-
samhet kan göra äfven den öfvergifne lycklig; sådant läres ge-
nom exempel i dessa små berättelser. Skulle vi yttra ett klan-
der, så rörer det tonen, hvaruti Författaren stundom talar. Att
boken vittnar om en religiös anda är visst den största förtjenst,
men icke beböfver den derföre fyllas af andeliga talesätt: Den
religiösa: öfvertygelsen bör ej yttras beständigt: den visar sig
starkast i handlingarne, och; när frågan är om böcker, i det
moraliska och religiösa lif; som bör genomströmma äfven dik-
tens alster. I detta fall är Walter Scott oöfverträffad.
Schuberts namn är kändt inom den lärda verlden. Den
karakter, som tillhör hans vetenskapliga verksamhet, förnekas
ej af. dessa häften." Det är dock icke vetenskapsmannen -som
talar, utan den enkla berättaren. Det är icke naturpbilosopbhi,
utan fromma sagor. Berättelserna äro fem till antalet utom
den, som utgör sjelfva grundlaget och sammanbåller de öfriga.
Ty personerna införas; förtäljande sina egna öden inför en
man, hvars eget lifs historia utgör bokens början. Den ädle
Riddar Conrad är en föreningspunkt, som påminner om: Hugo
Löwenstjerna, eburu ofantligt stor olikheten för öfrigt må vara
emellan dessa anspråkslösa blad och dem, som förtälja om den
sistnämde herrens familjekrets. — Det har: förefallit: oss, som
denna bok skulle närmast passa för dem, hvilka ännu ej lem-
nat barndomens år, men dock redan börjat samla någon bild-
ning. Den torde dock äfven af en mognare ålder kunna läsas
med bifall. PS —S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
