Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Hwasser, J. Om Professorsbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
sina egna studier och utvecklingen af sin egen bildning. Häri-
genom får föreläsningen en annan karakter än den, som till-
kommer henne, då Professoren derigenom skall vara ungdo-
mens lärare, medlare emellan vetenskapens innehåll och den
sednares fattningsförmåga. I det sednare fallet antager den
likhet med läroboken, i det förra åter med de vetenskapliga
verk, som utveckla vetenskapens innersta krafter. I föreläs-
ningen skall Professoren uttala det bästa han vet och ej blott
det, hvilket han tror vara passande för ungdomens fattnings-
förmåga. Hans bemödande skall gå ut derpå, att upplyfta
ungdomen till sig och ej att nedsänka sig till henne. Före-
läsningen skall ej egentligen vara ett medel att underhjelpa
ungdomen i dess studier, ännu mindre att utöfva en herrskan-
de myndighet öfver dem, utan den skall vara ett offentligt
uttryck af alt Professoren studerar sjelf och huru han gör
det. Man må ej tro att sådana föreläsningar förfela sin in-
verkan på ungdomen derföre att de öfverstiga dess fattnings-
förmåga. Intet af hvad en Professor förmår säga, må han
äfven vara den störste tänkare jorden burit, kan vara för högt
för ungdomen. Innehåller det sanning — och något annat, än
hvad hans öfvertygelseé anser derför, bör en Professor aldrig
ifrån kathedern yttra — går det, i samma mån som det har
innerlig och central betydelse, ungdomens inre till möte och
framkallar detta till ansträngning och verksamhet... Om man
vill. förmå ungdomen att allvarligt eftersträfva kunskapens
skatter, skall man ej göra försök att till henne nedhemta
dem, utan man bör väl visa dem för henne, men lägga dem
så att hon behöfver anstränga sig för att nå dem, stiga på tå
eller klättra upp till den höjd, der de befinna sig. — Men
om det antages, att Professorens första skyldighet är att vara
vetenskapens tolk inom den forskningsart, som tillhör hans
lärostol, uppstår den frågan om uppfyllandet af en sådan skyl-
dighet kan äga rum så fullständigt det bör, om icke någon
annan form än den offentliga föreläsningen derför begagnas?
Denna fråga anser jag mig böra besvara med nej! Den of-
fentliga föreläsningen är för detta ändamål nödvändig, men
ej tillräcklig. Professoren utöfvar en myndighet öfver kultu-
rens mägtligaste grundkraft, som är oberäkneligt stor och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
