Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Hwasser, J. Om Professorsbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Professorens befattning är utan tvifvel en af de svåraste. Den
fordrar icke så mycket lärdom och talent utan fast mer väl-
vilja, nit och menniskokännedom. Har Professoren ej de sed-
nare i ett rikare mått, blir den förtroliga ställning, hvari ban
genom utöfningen af den förra försättes till hvarje enskild
studerande, obehaglig och tung; men äger ban dem åter, fin-
ner han just deruti den trefligaste sidan af sin befattning.
Hans menniskokännedom sättes i synnerhet på ett strängt prof.
Han skall nemligen kunna uppfatta och bedömma de indivi-
duella anlagen i deras mångfald, på det han efter hvart och
ett af dem må kunna afpassa den studiiplan ban anser sig
böra tillstyrka. Det är genom uppfyllandet af denna Profes-
sorsbefattningen tillhörande skyldighet, som universitetet kan
blifva en vårdsanstalt, hvilken befordrar utvecklingen af alla
ungdomens ädlare krafter, af alla dess anlag till hvad godt
och nyttigt är, och ej blott af en enskild klass deribland,
under det de öfriga hämmas och ofta förstöras. De anlag,
som under nuvarande förhållanden företrädesvis vid universi-
tetet vårdas och der gälla bögst, äro de recepltiva, och det
är icke dessa, som, sedermera nar mognadens dag inträffar;
gifva den rikaste och ädlaste frukten. Uti de akademiska
konstitationerna förekommer ett moment, som har afseende
på denna Professorernas skyldigbet. ”In informationis modo
sepe erratur e0, quod non satis attenditur ad quod quisque
Discipulus sit habilis. Ideirco sicut sit etas, ingenium et fa-
eultas diulius continuandi literarum studia, ducatur per omnes
scientias et linguas inservientes facultati,; in gqua etatem te-
rere decrevit. Quibus vero est major temporis, ingenii et
sumptuum angustia, ad ea contendant, que ad vite genus,
quod eligerunt, proxime conducunt.” Huru nu denna konstitu-
tionernas förträffiga och verkligt vördnadsvärda föreskrift skall
kunna verkställas, utan det närmare inseende öfver de studeran-
des studier, som här blifvit yrkadt, såsom nödvändigt, och den
närmare bekantskap emellan Professorer och studerande, som en-
samt derigenom kan uppkomma, är verkligen för mig obegripligt.
Innan jag öfvergår till Professorsbefattningens öfriga skyls
digheter, anser jag i afseende på de tvenne, hvilka hvad jag
au anfört egentligen gäller, mig böra föreslå följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
