Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Westerlund, L. Om Thiers såsom häfdatecknare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
storhet och precision, som hans berättelse gör anspråk på att
likna dem. Ingen enda sökt effekt: föredragets lif är endast
ämnets lif, vältaligheten endast händelsernas vältalighet. Nå-
gongång förråder ett simpelt framkastadt ord, en hastig vänd-
ning, författarens rörelse och framkallar en tår, såsom när
han, vid det olycksdigraste ögonblicket under slaget vid Ma-
rengo, när man trodde detta förloradt, låter Desaix, på långt
håll anande faran, i tid framrycka under kanonelden, hvem
skalle ej med honom, med en smärtsam aning om en slutliga
olycksdagen, utropa: ”Lyckliga inspiration hos en lika för-
ståndig som trogen adjutant! lyckliga ungdomsöde.” — Och
när ban, efter detta fälttågs "slut, efter att hafva gjort oss
delaktige af segrens berusning och teeknat fredens första fruk-
ga, att Frankrike al-
drig upplefvat så sköna dagar!” — hvem känner ej hvad dessa
ter, slutar med dessa ord: ”man kan sä
>J
ords nakna sanning skulle förlora på ett enda tillagdt drag!
— Men vi märka, att vi tala alitför lifligt till publiken om
det, hvarpå den ännu måste vänta någon liten tid, och upp-
väcka en nyfikenhet, som vi ej äro i stånd att tillfredsställa.
Det skulle dessutom vara svårt att i ett arbete som ej är
egnuadt för tablåer, och som bildar en lefvande enhet, finna
stycken att citera så talrikt som hos andra bistoriei.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
