Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [31] af Forsell, Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar. Sedn. Afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
s, 402 om den mera skenbara än verkliga tillväxten af brotts
lingar och brott. "Det har länge varit rec:s tro, att det mera
är lagöfverträdelser än verkliga brott som ökas. Oordentlig-
bhelen tilltager, men råbeten minskas. Likasom stora dygder
nu äro mera sällsynta än fordom, så aftager också antalet af
stora brott. Att detta förhållande blifvit en naturlig följd af
hela vårt tidehvarfs karakter skulle kanske kunna bevisas, om
sådant tillhörde denna korta öfversigt.
Efter några ord om Norges domstolar uider åberopande
af Bloms berömda beskrifning öfver detta land, öfvergår Förf.
till en ny afdelning, som innefattar åtskilliga ämnen. Der ta-
las om fattigvården; om proletärernes antal i olika orter; om
orsakerna till fattigdomens tilltagande, dervid Förf. meddelar
ett utdrag ur Wexiö Domkapitels med stilistiskt mästerskap
författade utlåtande år 1853 om fattigvården; om Lazaretter-
na; om Hospitalerna; om Sparbankerna; om Prins Carls in-
rättning för faltiga och vanvårdade barn. Den philantropiska
anda, hbvari Förf. behandlar alla dessa ämnen är för mycket
känd för att här behöfva omtalas. Fakta meddelas af värde
för den statistiske forskaren och för menniskovännen. Foörf:s
yttranden om pauperismen — ett ämne, som han med förkär-
lek omfattar — förtjena allt afseende. Vi behöfva ej gå lä-
saren i förväg med något omdöme, men kunna se ej till-
bakahålla en anmärkning. Den gäller deras åsig t, för hvilka
en philantropisk författare just för sin pbjlantropi är misstänkt
och föga angenäm. Maången finnes nemligen, som fruktar alt
vår tids philantropi skall i sig innebära mindre menniskokär-
lek än ytlighet och slapphet. De frukta att dess inrättningar
skola förstöra mången gammal dygd; upplösa god ordning och
under namn af christelig kärlek och menskligt deltagande be-
fordra blott egoism och sjelfsvåld. Det kan icke nekas att
understundom verkliga anledningar visat sig till en sådan fruk-
tan. Men dervid bör dock besinnas, att mensklighetens upp-
lysning, att sedernas mildbet, att den lidandes, den fattiges,
den vilsefördes vård och förbältring äro heliga föremål för den
ädlaste verksamhet, och mången gång fordra åtgärder, som af-
vika från gamla seder och alldagligt bruk. Det lider ingen
tvifvel att vår tids pbilantropi är en af tidebvarfvets bästa
egenskaper och en försoning för åtskilliga dess fel. Slappbet,
ytlighet och sjelfsvåld hafva funnits ddln: sådana philantropiska
idéer, och, om de ej upphäfvas genom desamma, ja om de
till och aiod någon gång skulle synas befordrade deraf, så be-
visar detta ingenting annat än alt dessa idéer äfven kunna på
elt orätt sält tillämpas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
