Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [32] Tham, Bidrag till Svenska Riksdagarnes och Regeringsformernas historia från midten af 17:de årh. H. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
krigen i Polen och Tyskland lätteligen bunnit tillegna sig de
i dessa länder herrskande åsigter. "Om så får fortfara, som
nu”, yttrade ÄrkeB. Lenxus under en öfverläggning i preste-’
ståndet på 1630 års riksdag, ”blifva de tre stånden till in-
tet: bekommer adeln alla bönderna under sig, så har bonde-
ståndet icke mer någon stämma på riksdagen, och går detta
stånd under, så följa lätteligen preste- och borgarestånden
med: blifver så endast konungen jemte ett stånd i riket, och
hvad vore konungens myndig, då adeln innehade alla lan-
dets gods.” Det var nemligen det idkeliga föryttrandet af
godsen, som hotade bördeständet med fallkomlig upplösning.
Icke nog att kronobönderne derigenom förvandlades till adelns
undersåtare; äfven den fria skattebonden fruktade med skäl ett
lika öde, då kronan åt adeln (andra hade ingen rätt att köpa,
icke en gång att emottaga kronogods i betalning för sina for-
5
dringar af kronan) föryttrade icke endast sina egna hemman,
lan äfven skatteböndernas. En sådan föryttring innebar: väl
endast ett öfverlåtande af räntan, emedan kronan naturligtvis
ej kunde föryttra mera än den sjelf ägde; men i en tid, då
denna ränta till en betydlig del utgjordes af personliga tjenst-
skyldigheter, såsom dagsverken och körslor, och dessa, lika-
som äfven åtskilliga andra räntetitlar, voro till sin uppkomst
godtyckliga, till silt omfång aldrig noga bestämde, ägde den
nya räntetagaren mångfaldiga medel i sin hand att småningom
kringskära "bondens eganderätt och slutligen tvinga bonom att
den alldeles afträda. Häraf ständiga klagomål vid riksdagarne.
”Nu besvära sig”, heter det, ”H. M. undersåtare skattebönder-
na, hvilka KR. M; hafver under frälse försålt, huru som dem
odrägliga dagsverken, samt ovanliga skatter och utlagor, öfver
det som de för detta, och medan de sina utskylder till kronan
betalte’, påbördas och förökas, jemväl och med annan last
och tunga besväras, allt till den ändan att de sin skattebörd
och rättighet målte gå quitte och frälsemannen uplåta.” Kro-
nobönderne, hvilka från far till son i oupphörlig följd fått
behålla sina hemman, så länge de lydde under kronan och
rigtigt utgjorde sina utlagor, beklagade, att de af de nya
frälse ägarne oförskyldt drefvos derifrån. ”Mången redlig och
bebållen bonde är drifven ifrån hus och gård samt störtad i
fattigdom och elände; tio till tjugo hemman och deröfver beröf-
vas sina åboer och läggas under herregårdarne, samt måste sedan
skötas af de andra herregårdsbönderna, som derigenom försätta
och försumma sina egna hemmansbruk. ’Blifver så allt riket
förvandladt i herregårdar, bvilka enligt privilegierna föga, en-
ligt sjelftagen rätt intet till kronan betala.” - Omsider utbrötlo
klagomålen i den häftiga storm, hvilken vid 1650 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
