Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [32] Tham, Bidrag till Svenska Riksdagarnes och Regeringsformernas historia från midten af 17:de årh. H. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
hotade adeln, och förberedde reduktionsbesluten af åren 4655
och 1680. : |
Den andra hufvudfrågan angick regeringsformen, hvilken
det ena partiet ifrigt förfäktade och det andra lika ifrigt för-
kastade, båda (märkvärdigt nog!) i frihetens namn. Adeln
sökte friheten i en inskränkt konungamakt, och denna inskränk-
ning ville man finna i en starkt organiserad embetsmanna-
hierarki, men då denna hufvudsakligen utgjordes af adliga
medlemmar, var det naturligt, att de ofrälse stånden: ansågo
sjelfva inskränkningen hotande för sin frihet: Deras magt var
ännu icke sådan, att den kunde mäta sig med adelns. De
behöfde för silt skydd en stark konungamakt. Striden sluta-
des med konungsligt envälde, men som detta envälde för o-
frälse stånden endast var medel, men icke ändamål, hvilade:
dess framlid på osäker gundval.
De svenska förvaltningsformerna, sådane de ända till sed-
nare tider varit och till en stor del ännu i dag äro, begynte
först under och genom Gustaf II Adolf antaga fasthet. De
äldre hade antingen blifvit sönderbrutne -uuder unionstidens
fegder eller oduglige för nya förhållanden. Hvad som under
den förste, Gustaf begynt nybilda sig, hämmades i sin utveck-
ling genom hans söners olyckliga throntvister. Under en tid :
af yttre och inre oro kunde inga genomgripande organisatio-
ner påtänkas, än mindre verkställas. De för dagen herrskande
partierna måste hjelpa sig fram för dagen och kunde; fram-
förallt betänkte på egen säkerhet, egna föga omsorg åt en
morgondag, hvilken måbända icke skulle bli deras. Med Gu-
staf Adolfs uppträdande på thronen blef åtminstone det inre
lugnet återsläldt. Missnöje fanns, men det var redan uttröt-
tadt, och sedan Carl nedstigit i grafven, hade det ingen att
vända sig: emot. Förbittringen emot fadren kunde ej utsträc-
kas till den sjuttonårige sonen, som i hans stränghet ingen
del haft. Gustaf Adolf var i det lyckliga läget att kunna
skörda frukten, utan att dela batet, af sin fars åtgärder. :Ho-
nom blef det möjligt att återställa den sönderfallna staten.
Lagskipningen, kollegialstyrelsen, landtregeringen, städernas
författning, läroverken, kort sagdt nästan hvarenda förvalt-
ningsgren, blefvo af honom dels nyskapade, dels ordnade:
För att försäkra bestånd och framgång åt de nya inrältnin-
garne, äfvensom för att betrygga riket för vådorna af en
thronledighet, medan thronarfvinge vore omyndig, hade han
länge haft i sinnet att genom en utfärdad regeringsform sätta
inseglet på sitt verk, men en plötslig död bortryckte honom,
innan denna föresats var verkställd, och riket hotades att se
den gamla oredan upplefva ånyo. Det var Sveriges lycka, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
