Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXV) - Hwasser, J. Om det Akademiska Befordringsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
AA
dock icke den enda. Hans natursgåfvor, hans allmänna ve-
tenskapliga bildning, hans lärvare-talent.m. m. böra icke heller
förbises och dessa höra under Konsistorii gemensamma pröf-
ning. Dessutom kan en fakultet råka i förfall, nedsjunka un-
der. förtrycket af ensidighet, skefhet ech ovetenskapligbet, och
då är det godt. om den : bättre ande, som man kan hoppas
ännu Jdefva inom universitetets öfriga delar, kan komma den-
samma; till. hjelp, mer detta blir nära nog omöjligt om de
sednare uteslutas ifrån all inverkan på befordringsfrågor inom
den förra. Att in casu få en säker öfvertygelse om hvilken
af de sökande är den skiekligaste, är äfven: för en icke spe-
ciellt sakkunnig Honsisterii ledamot verkligen icke så svårt,
man. i allmänhet föregifver, om han nemligen med allvar be-
mödar sig derom. Svårigheten ligger icke hufvudsakligen” uti
förvärfvandet af den öfvertygelse man i detta afseende behöf-
ver, utar fastmer uti alt sedermera vid dess användande vara
den strängt trogen. :Dertill: fordras för det första hos: den
väljande sjelf en fast ”öfvertygelse> om befordringsprincipens
rigtighet och vigt, och sedan tillräcklig själsstyrka att fördra-
ga och sätta sig öfver de obehagliga omständigheter, som vid
dess trogna vidmakthållande:sällan kunna undvikas: Så länge
hos allmänheten och äfven inom:sjelfva universitetet den fördom
qvarstår, att:den enskildes befordringsanspråk bör sättas i första
rummet och akademiens behof blotti det andra; får det samvets-
granna iakttagandet af-den: verkliga befordringslagens bud ofta
titeln af arbitrage och, då en dålig esprit hos vederbörande
förmår dem alt glömma: det en man, som af lag är förbunden
att utan alla koensideratiener och "biafseenden uttala sin öfver-
tygelse;: bör, då han gör det, vara skyddad i utöfningen af
sin pligt, uppkomma i anledning just af en sådan trohet, sön-
dringar af vänskapliga förhållanden, hvilka sedermera ej nå-
gonsin läkas och ej blott för det fridsamma lynnet äro bittert
sårande, utan äfven för de akademiska lärarnes samverkan för
deras stora -gemensamma ändamål högst förderfliga. Men allt
sådant får man fördraga: Äfvenså bör en man af heder och
samvete förmå göra sig oberoende ej: mindre af vänskapens,
.slägtskapens och landsmanskapets sympathier, än af de. per-
sonliga antipathiernas- ännu mer förnedrande frestelser. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
