Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXV) - Westerlund, L. Betänkande i Läroverksfrågan - 4. Lärarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3350
rarne. De öfrige lärarne dissiperas antingen af flera heteroge-
na befattningar, såsom fallet är med lektoererna, eller måste
de förspilla krafter och tid för att förtjena dagligt bröd, för
hvilket ändamål nästan hela ferierna och alla mellantimmar
under terminerna måste egnas åt privat undervisning eller an-
dra näringsomsorger. Kolleger och apologister, som hafva 52
undervisningstimmar i veckan, måste icke sällan undervisa 20 å
30 timmar i veckan utom skolan. Då nu härtill lägges skyl-
digheten att korrigera seripta, att i någon mån, ehuru ofull-
ständigt det under sådana förhållanden mäste ske, bereda sig
till lärostunderna, så måste en något samvetsgrann lärare ar-
beta minst tolf timmar dagligen och derutöfver, om ban vill
något studera för egen räkning. Denna träldom är bögst men.
lig, och måste förr eller "sedvare medföra slapphet, tröghet
och liknöjdhet. Man uppfyller någorlunda lagens oundgängli-
gaste kraf, men sinnet är så nedtryckt, att man icke kan sträc-
ka tanken derutöfver. Och att så sker, hvilken vågar derföre
anklaga läraren, som kan ursäkta sig dermed att hans möda
är ’mångdubbel emot hans lön, att ban är: den enda; hvilken
staten emot så stora uppoffringar gifver så litet, ja, med det
svaret ; som måste bringa äfven den strängaste domare till tyst-
nad: att krafterna icke sträcka sig längre. "Hvarföre bar hit-
tills hvarken regering eller ständer, ja! icke ens skolstyrelsen
behjertat detta? Hvad är orsaken, om icke den, att dessa
lärare sjelfva hittills icke haft någon talan, och icke heller
någon annan, som känt sig förbunden att föra den att de äro
så nedsatte, så ringa aktade, så förbisedde, att man tyckt,
att om lönen icke varit lämpad efter mödan, har den dock
med afseende på personen varit god nog. Då man gjort något
för dem, har det varit mera för syns skull. Väl har den all-
männa nitälskan för undervisningens förkofran de sednare åren
äfven vändt tanken något på de betryekte lärarne; men om
detta gäller om allmänheten, gäller det så mycket mindre om
deras egna målsmän. Det är ju ännu icke ett lustrum förflu-
tet, sedan deras högsta chef, chefen för ecelesiastik-departemen-
tet, under 1840 års riksdag icke aktade för rof, att till hälf-
ten "beröfva dem öfverårsberakningen, utan att han eller nå-
gon annan inom det högvördige ståndet värdigades med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
