Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXV) - Westerlund, L. Betänkande i Läroverksfrågan - 4. Lärarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 359
ty om ock i formelt hänseende allt går sin jemna gång, så är
dock i invärtes måtto icke allt så aldeles helt. Undervisnin-
gens intensiva kraft, lif och intresse lida synbart och förtvina,
och skola aldrig återväckas, man må föröfrigt till läroverkens
reform vidtaga de aldra visaste åtgärder, förr än lärarne be-
frias ifrån alla främmande pligter, och så lönas, att de få an-
vända ferier och mellanstunder åt egna studier, för att bilda
sig såsom lärare och följa med sin tid i litterärt hänseende.
Vill man läroverkets förbättring, så måste man börja härifrån.
Vill man hafva trogna tjenare, så måste man besinna att arbe-
taren är sin lön värd. Kan man icke gifva lärarne en skälig
bergning och derigenom fästa deras intresse vid läroverket,
befordra deras bildning och skicklighet, och väcka deras nit,
så skall resultatet af hvarje läromethod blifva lika uselt; ty
methoden är i sig död och ofruktsam, lifvet utgår ifrån lära-
ren allena; methoden kan, om den är olämplig, hämma och
qväfva lärarens och lärjungors bemödanden, eller, om den är
ändamålsenlig och väl beräknad, betydligt underlätta dem; men
det lifvande elementet finnes ingalunda i methoden, det måste
inläggas af läraren. Utan intresse för saken, utan lifvande
kunskap, har denna intet lif att meddela. Saknas lifvet hos
läraren, är hans kunskap död, förlegad, så varder ock under-
visningen död. All kunskap åter är blott i samma mån lef-
vande, som den flitigt näres igenom oafbrutna studier.
Den äskade löneförböjningen bör ingalunda tilltagas högt.
De, som fått vänja sig vid sådan förknappning, som vårt lands
skollärare, skola känna sig belåtna, om de mest trängande
"behofven så afbjelpas, att de deraf oförhindrade kunna lefva
för sin bok och sin skola; och den, som fordrar något derut-
öfver, han har icke väl besinnat, att lärarekallet kräfver myc-
ken försakelse. "Han är icke villig att derför uppoffra sig, och
kan utan skada för skolan gerna gå någon annan mera lönan-
de väg. Man må komma ihåg, att likasom bristen förlamar,
så äfven öfverflödet. Flit och tarflighet trifvas väl tillsam-
man. Det vore icke klokt att gifva mer än det nödtorfti-
ga åt män, hvilkas förnämsta förtjenst är kärlek till ar-
bete, ihärdighet och mödor. Dock fordrar denna nödtorft
här så mycket, alt det med sparsamhet förslår för en tarflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
