Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Beckman, A. F. Om den allmänna Opinionens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
hos vänner och fiender ålergifva friheten dess rätta värde och
betydelse.
Frihetens allmännaste grundritning är oberoende eler o-
tvungenhet i förhållande till allt, som för subjektet är yttré
eller främmande. Den som tvingas af en för honom främmoan-
de makt till utförande eller underlåtande af en handling, till
förblifvande i ett tillstånd eller öfvergifvande af detsamma, är
ej fri. Begäret efter frihet i ofvannämnda mening ligger redan
såsom instinkt hes djuret och försvagas ej hos menniskan ge-
nom den vaknande reflexionen. Hvar och en, som ej genom
långvarigt slafveri iklädt sig träldomens vana såsom en annan
hatur, drages oemotståndligt till "oberoende af allt, som är
mot honom fiendtligt eller "främmande. Men så allmänt be-
stämd är friheten ett begrepp, som inom sitt område lemnar
rum, lika väl för inenskligbotan djupaste förnedring , som dess
högsta förklaring. Och framställd såsom köännatöcken på full-
ändäing hos individen eller sambället lemnar det obestämdt
om djuriskhet, brottslighet och elände eller mensklighet, rätt-
färdighet och sällhet utgöra fulländningens karakter.
Ty på tvenne sätt kan detta oberoende erhålla verklighet,
allt efter beskaffenheten af den vilja, hvaraf det sökes. Är
denna vilja till sitt egentliga väsende brottslig och ’hatfull, så
finner hon sitt oberoende förverkligadt endast i frigörelsen från
alla mildare känslor; alla religionens och sedlighetens band:
Är åter denna vilja i grunden godhet och kärlek, då finner
den sin frihet endast i lösgörelser från de band, med hvilka
djurisk råbet; ökunnighet eller lastbarhet tvinga bjertat, samt
sin fulländrving i ett If af fromhet, skuldfribet, upplysning
och helig kärlek.
Hvilken skulle, så snart han hos sig låter det menskliga
deh förnuftiga komma till tals, vilja neka att friketen under
den första af dessa former är för menniskan, för samhället,
för menskligheten en verklig förbannelse? Ja! man måste till:
stå, attett tvång, som inskränker denna frihet, är i alla hän-
seenden värdigare och mera välgörande än sjelfva den förmen-
ta friheten; Deraf följer ock ovillkorligen, att den, som sö-
ker denna friket, bör för egen och andras skull henne beröfvas.
Ja! i sjelfva verket är förlusten af derna frihet ej för menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
