Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Beckman, A. F. Om den allmänna Opinionens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
skan en verklig frihetens förlust, utan snarare ett steg. till
möjlig befrielse.
Vore menniskans vilja i grunden djefvulsk, vore hon en-
ligt sin inre ursprungliga bestämmelse rigtad och kallad till
brottets öfning, då funnes för henne intet oberoende, utan så
vida hon, ohannad af ala sedliga band, finge låta sin inre
skändlighet utveckla sig i brottsliga honillingar: Förgäfves vo-
re då hvarje försök att mellan menniskans begär efter frihet
och religionens samt sedlighetens band åvägabringa en för-
soning.
Vi tro likväl ej detta vara fallet. Ty ehuru skarp stri-
den understundom synes vara i menniskans själ mellan det gu-
domliga budet och egenviljan, så är likväl denna strid inga-
lunda ursprunglig. Antagandet af denna tvefalds ursprunglig-
het i menniskans själ kan ej rättfärdigas utan antagandet af en
tvefaldig skapareprincip för det hela, en god och en ond med
lika, eller nära lika rätt och styrka. Ett sådant antagande
motsäges emedlertid så väl af all sund pbilosopbi, som af chri-
stendomens gudomliga uppenbarelse. Enligt bådas lära har
menniskan utgått från den eviga personliga godheten, som är
Gud, skapad efter urbilden af denna godhet, och kallad:till
frihet i hängifvenhet åt denna ursprungs-godhet; således med
en egenvilja, väl urskiljelig från den eviga vilja, hvilken hon
inom sig förnimmer såsom silt -väsendes upphof, men ingalun-
da med densamma i strid: Tvärtom, är den ursprungligaste
formen för denna egenviljas förhållande till den gudomliga vil-
jan sådan, att den förra ligger liksom begrafven i den sedna-
re och, utan sjelfbestämning, af JessHums helt och hållet be-
stämmes. I detta medvetslösa tillstånd är menniskan ofri, t y
så länge hon ej sjelfmedvetet böjer sin vilja efter den gudom-
liga viljans nödvändighet, bestämmes hon i sin verksamhet ge-
nom ett slags tvång, eburu hon ännu ej deraf kommit till
medvetande. Hon kan ej lösas ur denna ofribet förr, än hon
vaknar till full reflexion på sig såsom egen vilja, från den
gudomliga urskiljelig, ehuru ej derföre med nödvändighet den-
samma motsatt. Väckande af detta sjelfmedvetandet. var den
gudomliga kärlekens ändamål med budet i paradiset, Detta
ändamål skulle hafva uppnåtts utan syndafall och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
