Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Beckman, A. F. Om den allmänna Opinionens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 4925
en samhällig öfvertygelse d. ä. en öfvertygelse, hvilken med-
" velet delas af alla sambällets medlemmar. : Samhällets öfverty-
gelse är åter hvad vi kallat den allmänna opinionen... Följak-
teligen kan samhällsfribeten ej förverkligas utan genom tillva-
ron af denna allmänna opinion, hvars stora betydelse, med af:
seende på samhället i dess helhet. således torde få anses vara
ådagalagd och ligger deruti, att allmänna opinionens tillvaro
utgör det grundelement, i hvilket allena samhällets ideal, det
i sanning fria samhället, kan förverkligas.
Men icke mindre betydelsefull är denna enstämmiga öfver-
tygelse för den enskildes medborgerliga frihet. Denna frihet
kan i korthet angifvas såsom bestående deruti, att den enskil-
de i sin Srdljorgrliga verkningskrets ej tvingas eller bestäm-
mes af en makt, som för honom är yttre eller främmande.
Af det föregående är klart; att denna frihet blifver sken-
frihet, ja! i grunden det ovärdigaste slafveri, om hon sökes
genom lösslitande från det sannas, rättas, heligas band. Lika
litet kan denna frihet förverkligas i lydnaden för en lag, som
till sin natur är mot rätt och sanning stridande. Första vill-
koret för möjligbeten af de enskildas sanna frihet i ett bor-
gerligt samhälle är således att den sambhällsmakt, som ordnar
de enskildas allmänna angelägenheter, sjelf ledes af sanning och
rätt, såsom dess högsta orubbliga lag, emedan allenast i lyd-
naden för en så beskaffad samhällsmakt den enskilde kan be-
hålla den inre sjelfständighet, hvilken utgör frihetens grund-
ritning. Dermed ensamt är likväl ej de enskildes frihet för-
verkligad, och kan ej förverkligas så länge den enskildes lyd-
nad är blott passiv. Hans öfverensstämmelse med rätt och
sanning är i den passiva lydnaden blott en följd af ett för ho-
nom ännu på visst sätt yttre tvång. Ett sådant tvång kan till
en tid vara för bonom i hög grad välgörande, såsom medel
för fribet; men friheten uppgår ej fullt för honom, så länge
han medvetslöst eller ofrivilligt lyder en lag, vore denna lag
ock sjelfva helighetens. Först då blifver friheten sann, Här >
den heliga lagens tvång upphör att vara ett yttre och /blifv ;
en jar Fedreten re Detta rar först 2 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
