Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Handlingar till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria, 2 Bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Dessa har Utgifvaren ordnat kronologiskt, således ej efter /
innehållet. Vi vilja samla i spridda grupper de ämnen, som
vidröras. För att börja med den religiösa sidan af reforma-
tionen, så förekommer ej särdeles mycket derom. Den var
också för Gustaf I ingalunda bufvudsaken. Han var cen poli-
tisk reformator, långt mera än en religiös. Sträng i det förra
afseendet visade han i religionen en stor fördragsamhet. Den
uitalar sig i hans förmaningar alt fara varligen med kyrko-
brukens förändring, och han erkände aldrig att han infört nå-
gon ny tro. Detta förekastades honom beständigt såsom en
svår "beskyllning, och hans svar var då, att ban just- ville
återställa den gamla, rena Christendomen. Hun trotsade hvar
och en att bevisa det han någonting lärde emot Guds ord;
Att hans religion var en annan än Påfvens, nekade han aldrig,
och sparade ej stränga ord i förkastelsen öfver den sednares
missbruk. > Visserligen hade konungen rätt uti allt detta, men
så vida som Påfvens förfalskade lära just var den förut gäl-
lande tron, kunde ock sanningsenligt sägas, att Konungens
religion var en ny tro. Det är tydligt, att hån i religiöst
afseende ville låta öfvertygelsen verka och. folket fritt förän
dra sina tänkesält. I kyrkligt-politiska frågor fruktade ban
ej att med svärdet afbugga mången svår kout, men för reli-
gionen fordrade ban blott frihet. Redan detta satte bonom
dock i oförsonlig strid med den Romerska kyrkan, för hvil-
ken samvetsfribet var ’en styggelse. Tan tvingåde ej folket
att öfvergifva den latinska messan, men fordrade för sig och
dem, som -med honom tänkte lika, fribet att bedja Gud på
modersmålet. För öfrigt talar han ej mycket om dogmerna;
det var kyrkoförfattningen han ville reformera; det var kyr-
kans förhållande till staten han fann uti ett onaturligt skick;
det var prestväldet han ville störta. — Visserligen framträda
äfven Theologiska stridsfrågor t. ex. i de artiklar om kyrkan,
dem han skickade till Dr: Peder Galle d. 4 Dec. 1526, men
oftast gäller striden kyrkans politiska ställning. De lutherska
Prelaterna förmanade han att skaffa goda, fromma och för-
ståndiga prester, som kunde undervisa folket, men ej tvärt
aflysa latinska messan, ty själens salighet hänger ej på mes-
san, men på christliga dygder, att de finnas i landet. Denna
fördragsamhet och detta nit för christlig sedlighet utan af-
seende på katholicism eller ’protestantism står naturligtvis
ganska väl tillsamman med ett strängt förfarande emot dem
som från papistisk ståndpunkt nekade hdn lydnad eller vi-
sade ofördragsamhet. Detta konungens allmänna förhållande
upplyses på flere ställen i de här samlade handlingarne. Der-
ibland finnas ock, såsom vittnen för hans vård omireligionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
