Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Handlingar till Sveriges Reformations- och Kyrkohistoria, 2 Bd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADA
det plakat han utgaf om böndagar, samt förordning om guds-
tjensten vid dessa högtider, och hans stadgar om kyrkofrid.
Att konungen behandlade föfnimationen såsom en politisk
fråga var öeks en följd af den Romerska kyrkans natur. Ty
denna kyrkas välde var politiskt, dess dogmer brukades för
politiska ändamål och dess styrka låg i kyrkans och statens
förening. Dessa två voro så blandale att båda orenade hvar-
andra. Religionen orenade staten genom det hyckleri, som
dess missbrukade namn innebar, och den orenades sjelf genvm
sin förnedring till ett medel för verldslig makt och verldslig
vällust. — Derföre måste ock det andliga väldets förstöring i
staten blifva bhufvudsaken. — I denna LA bortlade Gustaf I
all fördragsamhet. Ty här var icke tid att vänta på en mog-
nande öfvertygelse, ej heller låto de sig öfvertygas. Statens
lägervall fordrade skyndsam bjelp, och denna kunde blott er-
hållas på ett enda sätt, nemligen om kyrkan delade sina
skatter med fäderneslandet och erkände dess öfverhet såsom
sin... Här var ej frågan om en oupplyst menighet, som i sig
sjelf var god och from, men om prelater, som voro vane vid
verldsligt herravälde, och, ehvad de verkligen trodde att de-
ras makt var en helig sak, eller om de syndade med uppsåt,
dock aldrig skulle lemna denna makt och dessa skatter förr
än en våldsam nödvändighet tvang dem.
En sådan nödvändighet bragte 4327 års riksdag öfver
deras hufvuden. Men förebådande tecken bade Könansen re-
dan förut visat dem. Knappt en månad var förfluten efter
konungavalet i Strengnäs och blott några dagar sedan Stock-
holm öppnat sina portar, förr än ER befallte kyrkor
och kloster att utlemna sitt öfverflödiga silfver, dock under
namn af lån. Knappt uppstigen på en ”ihvon : så osäker som
den Svenska nu en lång tid visat sig vara, vågade han an-
gripa den väldiga Hierarkien. Den stora nöd, som dref ho-
nom, kom af den utländska skulden, på hvars betalning Lä-
beck pockade. Det var icke blott statens förbindelse som
borde uppfyllas, utan äfven ett stort intresse att befria Sve-
rige från det beroende i bandelsväg af Lubeck, hvari penninge-
skulden försatt vårt fädernesland. För detta ändamål togs
två tredjedelar af kyrkotionden, konungen lade hand på af-
lidne presters efterlemnade redbarheter, förändrade deras te-
stamenten och landlade så som han redan ägt den magt, som
Vesterås recess sedan förlänade honom. Denna riksdags be-
slut innebar en sanktion och ett lagligt bestämmande af det
handlingssätt konungen i alla fall tillät sig så ofta behofvet
fordrade och han kände sig nog stark dertill. Ingen var djerf-
vare än Gustaf I, men ej heller försigtigare. Hans eftergifven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
