Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [44] Bredman, Theoretiska Astronomiens grunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
malistisk. och Nodisk månad; antyder de irregulariteter; som
uppkomma i dess rörelse genom solens attraktion; uppgifver
de ’gamles sätt att beräkha förmörkelser genom cykler o.-s. v.
Fjerde Hap.: innehåller methöder| för finnandet af en punkts
läge på jord- och himlasferen medelst equatorns, ekliptikans
och horizontens cirkel-koordinater. Vid de flesta hithörande
problemer har Förf: inskränkt sig till att uppgifva de qvanti-
teter:; hvilka man behöfver frndna för att med tillbjelp af sfe-
viska: trigonometrien finna dén: sökta solutionen: Genom jem-
förelse mellan fixstjern- positioner för olika” tider, upptäcker
man ismåförändringar + .stjernornas lägen, hvilka uppkomma
till-en del genom eqvatorns och skliplikank planers rörelse så-
som Precession; Nutatior och ER RA AR SR
förklaras i ö:te Kap.
Andra äro blott.skenbara, såsom Refraktion; Parallax och
Aberration. Deras förklaring i 6:te; 7:de och 8:de KHapitlen.
Låter man aberration tillika suncfålla den: ortsförändring,; som
uppkommer genom den lysande kroppens egen rörelse; så är
denna till sin storlek icke oberoende af afståndet såsom man,
kunde: sluta af $: 127. "Aberrations-konstanten är också 20/44
och tiden för ljuset att tillryggalägga jordbanans radie SAT
enligt ’Struves nyaste bestämning i Pulköwa: i SE
"I 9:de Kap: afbandlas’ ”fixstjernornas egna rörelser och öf-
rigd mir kvärdigheter. ”—- De uppgifter här ibnebållas tillhöra
nästan uteslutande vår tids astronomi, hvilken derigenom kan
sägas hafva börjat en ny epok i sin utvecklingshistoria. Icke
nog alt vår jord upphört att vara universi medelpunkt, såsom
under Hipparchi och Ptolomiei dagar, äfven vår sol och de öf-
riga fixstjernorna; hvilka man i det längsta ville räkna bland
himlens stationära storheter, hafva redan till största delen be-
funnits höra till — mduvemenlel
Att bestämma och gruppera alla dessa mångfaldiga rörel-
ser tillhör astronomiens framtid. Emedlertid äro de resultater,
dem vår tids astronomer redan vunnit; af högsta intresse. Man
har lyckats att utur mångfalden af fixstjernornas skebbara rvö-
relser utleta solsystemets. egen; man känner den punkt i stjern-
bilden Herkules, -hvartill- denna rörelse sker, och äfven ungefär-
ligen dess storlek -—=- sedd från stjernorna af första storleken
skulle den -nemligen på ett decennium utgöra cirka 3; —
man har observerat öfver. 6000 dulbelstjerbor och bestämt
fleres omloppstider, och i Bessels upptäckt af Sirii och Prö-
cyons föränderliga rörelse ligger första fröet till en banbestäm-
ning för stjernor af förstå ordningen: — Efter att hafva be-
traktat vårt solsystem såsom en integrerande del af hela stjern-
himmelen, öfvergår Förf: till dess speciella beskrifning och gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
