Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [44] Bredman, Theoretiska Astronomiens grunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
dervid början med vår egen boningsplats jorden, hvars form,
storlek 0. s. V. afhandlas: i det 40:de Kap. Enligt Ref:s tanke
ett af de bäst genomförda i hela boken! Med il:te Kap. bör-
jar den egentliga Theoriska Astronomien. Förf. går här hi-
storiskt tillväga ifrån de äldsta tider till Kepler, och visar huru
de olika systemen utvecklats ur hvarandra. Ptolomei Epicy-
kler vederfaras all rättvisa: Förf. visar bland annat, att de sam-
ma återgifva jordens och en planets relativa läge med samma
noggranhet som det Copernikanska systemet. Märkvärdigt nog
finner epicykel-theorien ännu i våra dagar användning i den
svåraste delen af vår tids "astronomi, nemligen perturbations-
läran, ehuru den der iklädt sig den moderna analysens smidi-
gare former. I 42:te Hap. blifva Keplers upptäckter och de
methoder han begagnat för finnandet af de efter honom upp-
kallade lagarne med noggranhet återgifna. Mot slutet antydas
tillika de framsteg astronomiens auxiliar-vetenskaper gjort före
Newton, skaparen af den Physiska Astronomien. Denna bör-
jar det följande: kapitlet, hvilket innehåller allmänna lagar för
uniform och variabel rörelse, tillämpning på kroppar foörcera-
de af tangential-: och central-krafter, bevis för Keplers 2:dra
lag; formler för lineär och angulär hastighet o. s. v. Såsom
inledning till den: elliptiska theorien helandias i 14:de Kap.
Filelsen i Cirkulära banor. Det intressanta sätt, hvarpå New-
ton verifierade attraktions-lagen utur månens rörelse, förekom-
mer $8. 245 o. 246.
Femtonde Kapitlet afhandlar pläneternds rörelse i Elip-
tiska banor. Förf. söker först tvenne expressioner för attrak-
tionskraften; som dessa innehålla infinita qvantiteter, befrias
de derifrån genom införandet af radius curvaturse; insättes slut-
ligen dess värde utur ellipsens equation får man 2ne nya
formler, bvarpå Förf:s hela följande theori stöder sig. I 267
och följande 88. visas att banan äfven kan bli en hyperbel el-
ler parabel; i den 270: $. förekommer en intressant jemförelse
mellan de 3:ne Heplerska lagarnas olika generalité. Författa-
rens sätt att räkna vinklarne från Aphelium har numera veder-
taget bruk emot sig oeh låter ieke använda sig på parabeln.
Det följande Kapitlet har till föremål sättet att bestämma pla-
-neternas elementer. Det 17:de visar huru man af planeternas
relativa afstånd finner deras absoluta genom observation på
Veneris gång öfver solskifvan. I det följande visas, huru den
korrektion ö:dje Replerska lager behöfver, tillika gifver ett
medel att bestämma de planeters massor, som ega satelliter.
För de öfriga, äfvensom för satelliterna sjelfva, tager man sin
tillflykt till deras ömsesidiga perturbationer. Emedlertid finner
man sålunda blott deras relativa massor och täthbeter. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
