Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [46] Afzelius, Vårminnen. Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4835
kläder i en lätt och behaglig form, och när, genom studier
och mognad i ålder, hans smak fått rena och förädla sig, har
ällnänheten rätt att af honom vänta sig många små angenäma
och uppfriskande bilder.
Ännu vidlåda honom åtskilliga formella brister. Stundom
blir ordställningen för rimmets skull något skrufvad, t. ex.
”Ut stegen tar
Skogvaktar-far”,
stundom blir det nog stort öfverflöd på ”eoner, azur och dia-
manter” ; understundom är äfven metern litet våldförd derige-
nom att Författaren i sammansatta ord ibland förkortar den
mot grundstafvelsen, t. ex. ”likhanen” v — v, och ”flärdlösa”
— 0 ov; versen faller sig dock i allmänhet ledig. Men ett fel
har Förf. gemensamt medl de flesta af. våra yngre diktare, den
öfverdrifna kärleken för bilder, som -ej alltid äro väl valda.
An läser man:
”MWMånans matta silfverskifva simmar
Lätt på himladömen lik en ö”;
eller:
”Höga stjernor, strålande i natten,
: Gyllne öar uppå 2etherns vatten!”
Än åter är månan himlens svana, omkring hvilken ”Stjerna ef-
ter stjerna högt på azurblåa vågen simmar fram.” I båda fal-
len blir bilden upp- och nedvänd. På ett annat Stöble läses:
— ”Bönens hvita dufva pilsnabbt flyger :
Från sin himmel, kysser sucken, varm,
Bort från munnens ros och SUNE smyger
Sig med bytet till Allfadrens barm.”
Denna säd bild förstör till största delen det verkligen re-
na intrycket a stanzens första hälft. Der saken är poetisk i
sig sjelf, behöfver den ej omklädas i sådana bilder. För öf-
rigt är Förf. nog frikostig med ”svala lågor”, ”varm snö” och
”läpparnes rer eller föliopokal . 0.s.v. På en stor för-
enkling i hans diktion skulle hans poesi. vinna ej obetydligt.
Förf. tycks såväl af ett och annat stycke i sjelfva samlin-
gen, t. ex. ”På en graf”, ”Tåren”, Nyårsafton 1845”, som ock
af ett uttryck i det lilla afskedet till läsaren:
”Förlåt mig, om den sång du fick
Var mindre rik på löjen än på tårar! CK
vilja angifva sig sjelf såsom af naturen ämnad till elegisk dold
Han får förläta oss att vi ej. dela bans tanke. Det verkligt
elegiska elementet finnes ej i grunden bos bonom; stycket ”På
en graf” andas en liklukt, som är ingenting mindre än poetisk;
och ”Nyårsaftonen 1845”. är mera vresigt än elegiskt. Dere-
mot anse-vi såsom bäst lyckade de stycken, der ban lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
