Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [45] Bergstedt, Metriska Öfversättningar från Sanscrit - [46] Afzelius, Vårminnen. Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASA
till hafva visat sig, och vi önska, att det arbete, vi nu an-
mält, och hvilket vi hoppas snart åtföljes af andra, måtte bi-
draga att lifva lusten för de Indiska studierna, åt hvilka Förf.
med allvar och framgång egnat sina bemödanden. T.
[46] Vårminnen. Dikter af ÅA. J. Afzelius. Lund,
Berling 1845. 134 sidd; 12:mo, med en Musik-Bilaga. (Priset:
32 sk. B:ko.)
Svenska litteraturen har ingen brist på poesi, såvidt poe-
sien uppenbarar sig i flockar af ”Skalde-försök”, ”Lyriska först-
lingar”, ”Samlade Dikter” och hvad alla de inbjudande titlar
heta, hvarunder, isynnerhet till julen, rimmadt och orimmadt,
rimligt och orimligt, sändes ut i verlden för att finna i första
rummet köpare, i andra beundrare, i det tredje läsare. Huru
sällan man ibland allt detta träffar sann -genialitet, är något
hvar bekant. Orsaken ligger öppen för hvar och en, som vill
se den. Alltför få af dessa unga sångare äro mägtiga en uni-
versell tanke, och mängden qvittrar sin lilla individuella och
bornerande lyrik. -Om denna skaldeart skall djupt gripa. och
begripas, får den ej offra åt enskilda känslor och infall; eller
på sin höjd hjelpa läsaren att i all maklighet gestalta ett och
annat intryck, och låta honom sjelfbebagligt upprepa ordsprå-
ket: c’est tout comme chez nous; — den måste så fullt, så
klart, så ädelt uttala hvad som rörer sig i individens bröst,
att dessa rörelser ej längre tillhöra menniskan utan mensklig-
heten. i
Vi mena ingalunda att poesien skall vara abstrakt: tvärt-
om, det är just innerligbeten, som gör den högsta allmängil-
tighet. Men innerlig blir den först då, när sångaren så djupt
och fullt begriper hvad som rörer sig i hans innersta, att for-
mens renhet och klarhet blir en nödvändig följd af tankens ren-
het och klarhet... Men denna styrka att känna och uttrycka
det kända är de få ädles arfvedel; dem försynen utkorat till
mensklighetens sångfoglar. :
Om vi härmed ställt den lyriska poesiens begrepp så högt,
att blott ett ringa antal riktbegåfvade naturer kan anses fullt
förtjena sångarnamnet, så vilja vi visst icke neka, att ju hvar-
belst en ren och ädel lyrisk tanke möter oss, om äfven utta-
lad med mindre grad af styrka och innerlighet, den kan och
bör väcka vår glädje och vårt deltagande. Så är ock förhål-
landet med den lilla diktsamling vi här företagit oss att an-
mäla. Vi tro ej, att dess utgifvare är af naturen bestämd till
skald, men det oaktadt har han mången täck idé, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
