Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Anjou, L. A. Om våra dagars rörelser inom kyrkan, särdeles den katholska, i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
kens pligt uppställes ganska rigtigt som den första och ge-
mensamma; men den trons kraft, som derigenom skall bevisa
sig, har sjelf intet stöd i ett samfundslif, då detta icke i en
bestämd bekännelses innehåll gifver åt den enskildes håg och
verk väckelse och rigtning. — Den heliga skrift) bekännes
ganska rigtigt som den christliga trons grundval: lika mycket
måste ock gillas, att ”skriftens uppfattning och utläggning fri-
gifves åt det af den christliga ideen genomträngda och lifva-
de förnuftet.” Men, hvad menas bär med den christliga ideen?
Den kyrka, som icke inskränker den heliga skrifts utläggning
genom någon auktoritet, således icke heller så genom kyr-
kans egen, att någon olika mening betoge medborgarerätt in-
om kyrkan, förutsätter den, då den förbehåller hvarje enskild
församling rättigheten att ändra alla dess stadgar efter tids-
medvetandet och framstegen i den beliga skrifts kännedom,
förutsätter den äfven sin egen möjliga och rättvisa förkastelse
genom ett tidsmedvetande, som funne sig hafva vext ifrån den
den heliga skrift? Om så är, så har den börjat med ett tvif-
vel på christendomens eviga sanning, och gömmer således
bakom sin bekännelse en tro på en renare sanningskälla.
Denna vore då ingen annan, än en i verldsutvecklingen fort-
gående det förnuftiga medvetandets utveckling oberoende af
den heliga skrift, hvilken på sin höjd blefve ett småningom
obehöfligt och försvinnande medel till denna utvecklings be-
fordran. Denna nya reformation vore då ingen reformation
inom christna kyrkan; ty en sådan innebär allenast aflägsnan-
det af de menniskotillsatser, af de tillfälliga former, som van-
ställa den till sitt väsende ena och oföränderliga kyrkan, som
hindra ljuset och verksamheten af den ena och oföränderliga
sanningen, att ”Gud var i Christo och försonade verlden med
sig sjelf.” Se e .
De betänkligheter, som här blifvit anförda, äro blott
korta antydningar af den ovisshet om den nya kyrkans syft-
ning, hvari dess ofullständiga och tvetydiga bekännelse lem-
nat dem, hvilka ej kunna fägna sig åt reformlöften, som hota
att bortkasta christendomen med christendomens missbruk,
barnet med badvattnet. Ronge, som uppfyllt Tyskland med
en mängd af flygskrifter, för att deri äfven likna Luther, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
