Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [48] Erik-Jansismen i Helsingland. Historisk och dogmatisk framställning jemte vederläggning af läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— B3A
re derföre af de ljud, som klaga lifvets nöd och
dem, som”prisa dess härlighet och fröjd.
Så börjar ock den föllständiga gudstjensten med allmän
syndabekännelse ; som dock omedelbart öfvergår i Guds pris
och lof.
=> Den heliga skrift, som "skildrar mensklighetens och den
enskilda! ”menniskans strid och seger, visar ock derjemte på
en gång både menniskans naturliga ofullkomlighet och hennes
fullkomlighet i Christo, och det är deraf lätt förklarligt, buru
den, som ensidigt uppfattar sitt tillstånd såsom det ena eller
andra, ieke vill låta sig af skriften öfverbevisas om sin vill-
farelse: -Isynnerhet måste: detta vara fallet med dem, som
deraf fatta benådningens frid -och kraft, och berusade af säll-
het och den deraf bänförda viljans för ögonblicket stegrade
böjlighet och styrka finna christendomens ideal, mensklighetens
fullkomning, verkliggjordt hos sig sjelfva. Erfarenhet häraf
är icke sällsynt; och ännu mindre sällsynt dess motsvarighet
inom det hvardagliga lifvet, nemligen den känslans glöd i stun-
den af ett ädelt beslut; ett oegennyttigt löfte, för hvilken
motstånd eller hinder för uppfyllelsen synes omöjlig. — Det,
ehuru’ ensidigt, sanna i en sådan tro, det tjusande i en förmodad
ögonblicklig. uppenbarelse af Guds herrlighets kraft inom den
enskildes lif, i det språng, som på en gång flyttar ifrån fort-
skridandets långsamma möda till helighetens och vishetens sa-
Tiga mål, förklarar den hänförande magt, som ligger i en så-
dan predikan, och det qval af tvifvel och fruktan att stå emot
Guds Anda, som inom dess krets fattar äfven dem, hvilka ej
genast förlora sin sans. — Måtte vi icke här, vid den före-
teelse, om hvilken nu närmast är fråga, äfven få erfara yrselns
vanliga följd, det andeliga lifvets domning och matthet.
Excentriska yttringar af det religiösa lifvets öfverspänning
i både misströstan och bopp förete sig icke sällan. Hvarje
tid har, om vi få begagna ett par medeltidsord för saken,
sina flagellanter och Begharder, och, om man ej vill hålla
alltför strängt på jemförelsen Svenska kyrkan har i våra da-
gar i predikösjukan och Erik-Jansismen haft profstycken af
dem begge. Att anklaga kyrkan, så vidt den ej förlorat det
ändeliga lifvets friskhet: och" kraft, för dessa villfarelser, kan
icke falla någon sansad menniska in: att derföre hos oss an-
klaga läseriet, utan noggran bestämning af hvad ondt man
Da
dermed’ menar, tillåter ej oväldig rättvisa, då numera ordet,
såsom" vanligtvis” händer, genom bruket i högst olika gran-
skares och domares’ band blifvit ett mynttecken med bortnött
pregek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
