Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [48] Erik-Jansismen i Helsingland. Historisk och dogmatisk framställning jemte vederläggning af läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 533
het, att hon öfverflödar i goda verk, Protestantismen fin-
ner den beliga skrifts lära icke öfverensstämma med denna
bekännelse. Menniskan kan icke vara i gemenskap med Gud,
utan att vara fullkomlig. Men hennes medskapade fullkomlig-
het är förlorad, den genom nya födelsen förnyade andeliga
menniskans är ej fullt vunnen, emedan syndens magt ej är
fullt öfvervunnen. Men tron är Guds gemenskap, och i och
ehom denna är menniskan fullkomlig genom Christi henne
tillräknade rättfärdigbet; och denna lefvande tro bär frukt i
lefvernets till allt större fullkomlighet fortskridande helgelse,
och i förening dermed tillväxande vishet och saligbet, till dess
allt varder fullkomnadt genom segren öfver döden i den troen-
des död. — Med godkännandet af protestanlismens grundsats,
att tron allena är rättfärdiggörelsens vilkor och medel, vill
methodismen förena den sats, att menniskan inom detta lifvet
kan uppnå den fullkomlighet i lefvernets helgelse, att det
onda icke mera låder vid henne. Erik-Jansismen går ännu ett
steg längre, att menniskan, i samma ögonblick hon har den
rätta tron, också är helgad och fullkomnad, så att i allt, hvad
bon tänker, talar eller gör, icke mera finnes någon synd.
Kyrkan lärer: tro på syndaförlåtelse genom Christum, så äro
ock synderna dig förlåtna. Nå väl, mena Erik-Jansisterne;
tro också, att sjelfva benägenheten till synd är borttagen,
att hbelgelsen är fullbordad, så är ock naturens syndaktighet
borttagen, helgelsen. fullbordad. Christus är den troendes hf,
men i det hjerta, der Christus lefver, kan icke synden bo. I
tron gifves den helige Ande, som renar, upplyser och helgar
menniskan , så att all ofallkomlighet är försvunnen. Den trog-
ne kan derföre icke heller bekänna sig vara en fattig, syndig
menniska: ban är rik, han är ren genom Guds nåd och kraft
i honom.
Christendomen predikar fördömelse och rättfärdighet: för-
dömelse utom Guds nåd i Christo, rättfärdighet genom denna nåd.
Likasom det icke sällan händer, att menniskor så lifligt känna
sin syndaskuld, att de tvifla och misströsta om nåd, så hän-
der ock, att deras förtröstansfulla blickar, fästade vid nådens
klarhet, icke ens varsna den mörka grund, öfver hvilken denna
klarbet är utbredd. |
Christendomens lif är klagan och fröjdesång: klagan ur
djupet af det hjerta, som törstar efter den lefvande Gud, fröj-
desång ur djupet af samma hjerta, vederqvickt genom förso-
"ningens nåd. Ingendera får försvinna ur menskliga lifvet bär
på jorden: det är en strid i hvarje dess stund, såsom hela
lifvet sjelft är en strid, som slutligen ändas med förlossning
och seger. Mcn det bör ock vara seger i hvarje stund, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
