Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [49] Roos, Predikningar öfver Sön- och Högtidsdagarnes Evangelier, en hel Årgång. Öfvers. af J. Ternström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Magnus Fredrik Roos är ett välkändt namn, som äfven
hos oss vunnit anseende och förtroende. Flera af hans aske-
tiska skrifter äro utgifna på Svenska och hafva länge varit
begagnade till näring för troslifvet i vår kyrka. Till dessa
sluter sig närvarande predikosamling. Den är foster af samma
anda, bär samma anletsdrag, som dess nämnda förut bekanta
syskon, och framträder derföre icke helt och hållet okänd.
En kort anmälan synes derföre vara tillräcklig.
Hvad som främst karakteriserar denne Förf., är det ovik-
liga vidhållandet af bekännelsen samt den allvarligt praktiska
syftningen. Han” är orthodox i detta ords fulla mening och
träder icke en hårsmån från den protestantiska kyrkans bibel-
trogna konfession. Hans tro är ock icke blott munnens utan
tillika hjertats bekånnelse, och afspeglar sig derföre ofördunklad
i hans skrifter, hvilka alla vittna om den rätta grunden för
all christlig bekännelse, nemligen det gamla, i alla tider be-
ståndande: jag tror, derföre talar jag. Denna tro gifver
ock åt framställningen klarhet, kraft och innerlighet. Härige-
nom har han blifvit i sann mening populär, ty det sannt gu-
domliga är ock det sannt menskliga emedan det allena till-
fredsställer menniskoandens behof. Afven de, som i dogma-
tiskt hänseende icke fullt öfverensstämma med honom, hafva
ej kunnat förbise dessa förtjenster, och de med honom lik-
tänkande sätta honom och hans skrifter med allt skäl myc-
ket högt.
Dessa predikningar äro hufvudsakligen af dogmatiskt inne-
håll. Äfven då någongång ett moraliskt ämne afhandlas, sker
det alltid under tydlig, stundom utförlig, hänvisning till den
dogmatiska grundvalen. Så bör ock vara. Derigenom blifva
dylika predikningar rent christliga och grundade på christ-
lig motivering; derigenom undgå de den allmänlighet, i följd
hvaraf stundom predikningar höras inom christna kyrkan, som
likasåväl skulle kunna hållas i en judisk synagoga eller mu-
hamedansk moské. Men för hvarje sann christen kan det ej
vara annat än störande, om ban sålunda finner en predikan,
huru väl den ock föröfrigt blifvit affattad, ej vara hvad den
främst af allt bör, ett från sann tro utgående lefvande vitt-
nesbörd om nåden i Christo, predikan kan ock detta förutan
icke blifva en betydelsefull beståndsdel af christna församlin-
gens offentliga gudstjenst. Förf. bar medelst sin rena och lef-
vande tro funnit det bäri rätta och sålunda öfverallt uppfyllt
de apostoliska föreskrifterna att tala såsom Guds ord och så
att församlingen deraf får förbättring. -
Förf. börer ej till dem, som tro sig göra en evangelisk
predikares verk, då de blomsterströ än en än en annan del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
