Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [59] Onkel Adam, Ett Namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
delaktigt utmärka denne författares tidigare skrifter: ett ledigt
språk, en träffande framställning af detaljer och, framför allt,
ett varmt nit för mensklighetens väl. Detta nit för allt, som
kan bidraga till mensklighetens sanna förädling, är sjelfva
grundtonen i den tafla, som här upprullas för våra blickar, och
som i likbet med Förf. föregående skrifter, utmärker sig fram-
för de flesta nyare arbeten genom något, som ref. skulle vilja
kalla — moralisk helsa. :
Men om ifrågavarande arbete i allmänhet eger samma ka-
rakter , som Förf:s förr utgifna skrifter, är likväl ”ett Namn”
icke en blott genremålning i samma mening som dessa. Förf.
bar bär begagnat sig af romanens form för att vidröra en af
vår tids vigligaste samhällsfrågor — adelns politiska betydel-
se. Läsaren finner häraf, att ”ett Namn” är en s. k. tendens-
roman. Vår tid är praktisk: detta röjer sig äfven deri, att
många af våra nyare författare vilja icke blott roa sina läsare,
utan äfven meddela dem nyttiga lärdomar. Den fordom i fa-
beln brukliga sens moral synes för närvarande vara på vägen
att göra sig gällande i romanen, kanske alltför mycket på kon-
stens bekostnad. Bevis härpå företer nutidens störste roman-
författare, E. Suae, hvars arbeten i sjelfva verket alla ega ett
moraliskt syfte, en utom dem befintlig idée, hvilken de skola
framställa. Romanens uppgift har härigenom blifvit en helt
annan än den fordom var. I stället för att romanen för icke
så många decennier tillbaka ansågs böra vara företrädesvis ka-
raktermålning, vill man numera tillika deri finna en hel lef-
nadspbhilosophi och se det menskliga samhällets vigtigaste frå-
gor utvecklade. Denna uppgift är stor, och det är icke un-
derligt om en författare med ett så högt mål i sigte någon
gång skulle glömma, att hvar och en af de personer, han i
boken låter uppträda, bör framställas såsom en sjelfständig
individualitet med objektif sanning. Man bar velat, att poe-
sien och konsten skola alltmer och mer träda ut i lifvet och
i sig upptaga samt ombilda verkligheten; men det är härvid
att befara, om äfven icke oundvikligt, att dessa begge sferer
skola störande ingripa i hvarandra. Det är icke i romanen
man bör vänta sig en lösning af tidens vigligaste samhällsfrå-
gor — de lägre klassernas sammansmältning med de högre
’och sättet att höja de förra till den bildning och det materi-
ella välstånd, som hittills varit utmärkande för de sednare;
dessa frågor kräfva en djupare undersökning. Konsten rör sig
inom cen gifven krets af bestående förbållanden och söker att
återspegla dessa i sköna: former. Vill konstnären deremot ska-
pa ett annat, ett nytt verldstillstånd, så löper ban fara att åt
de gestalter, han framställer, icke gifva tillräcklig konsistens
Ö :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
