Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [59] Onkel Adam, Ett Namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5364
ingen mins dem, och då är det ju rentaf ogjordt arbete.”
Förf. kallar detta resonemang ”Ilogiskt rätt” och då Gerbard
blir upplyst om sin börd, låter Förf. honom, trogen sin här
uttalade grundsats, vägra att bära sin familjs namn. Ref. hy-
ser likväl någon tvekan, huruvida detta resonemang är så ”lo-
giskt rätt”; det bör nemligen icke blott vara fråga derom,
hvad man ”behöfver” för att vinna rykte: en vigtigare och ti-
digare fråga torde väl vara den, hvem man är, och det visar
sig då, att namnet är någonting från hela vår varelse oskilj-
aktigt och att det med "tusen osynliga trådar fäster oss vid
det förflutna. Och denna traditionens magt är ingalunda utan
betydelse. Får icke så väl slägtet som den enskilda menni-
skan erfara dess tryckande eller bugsvalande inflytande?
Bland de karakterer, hvilka Förf. skildrat i denna roman,
framstå, såsom nyss blifvit antydt, medlemmarne af Lichton-
ska familjen. Kring dem hvälfver sig nemligen utvecklingen
af sjelfva händelserna, äfvensom de många öfriga personer,
hvilka Förf. bär låtit uppträda, utan svårighet låta gruppera
sig omkring dessa hufvudpersoner. Dock vill ref. härmed icke
säga, att de nämnda hufvudpersonernas karakterer blifvit bäst
tecknade af alla dem, man finner i denna roman. Tvertom,
de flesta öfriga figurer på taflan synas oss ega vida mera na-
tursanning och objektivitet. Och detta är icke underligt; Förf.
har i de sednare velat skildra mennisker, då han deremot i
de förra synes oss snarare hafva velat framställa idéer. Sär-
deles gäller detta om Ludvig Eichton, bvilken tyckes vara äm-
nad till en typ för allt det bästa i den nya tiden och derföre
med de stränga begrepp om rätt och heder, hvilka åtfölja
Liechtonska namnet, förenar enthusiasm för frihet och bildning
äfvensom ett ädelt bemödande att genom arbete och upplys-
ning bereda massan af nationen en lyckligare ställning. — Den
äldre baron Lichtons karakter är i början förträffligt hållen;
men, enligt ref:s tanke, icke konseqvent utförd. - Då man sett
och hört ”den siste ädlingen”, der han i riddarsalen på Stjer-
nehof lefver bland sina minnen, omgifven endast af det, som
låter förfädrens lysande namn och adelns böga kallelse städse
föresväfva hans själ, har man svårt att föreställa sig, det den-
na karakter kan undergå en sådan förändring, att ban till slut
blir temligen försonad med dessa samma nya läror, hvilka från
början voro honom så förhatliga. Det ligger visserligen myc-
ken psykologisk sanning deruti, att Förf. låter hela den för-
ändrade omgifning, i hvilken baronen befinner sig uti Ludvig
Lichtons ”lekstuga”, utöfva ett visst inflytande på hans lynne;
men svårligen kan detta inffytande tänkas så stort, som här
blifvit antydt. Månne icke, just från samma synpunkt, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
