Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [60] Skizzer af Författarinnan till Kusinerna. Andra Samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
friherre, denda rara fastän något för ”lata” friherrinna, denna
friska och ”oförsnörda” landtfröken, ja sjelfva den der tåpiga
Agepetus, ”som slet allting som en varg”, för den eländiga
sens moral, att det ädlaste af den gamla tiden bör såsom en
mumie sitta intorkad i en vrå af verlden, kanske för att snörpa
på munnen öfver den nyas fåfänglighet? Ref. kan ej utan
saknad tänka på alla oskyldigt muntra kollisioner emellan den
gamla friherrliga statsvagnen och nutidens lätta, ytliga equi-
pager, mellan det gamla och det nya ”comme il faut”, som
utan tvifvel skulle bafva uppstått, bade blott förf. genom Hela
berättelsen behållit sitt goda lynne: Samma förhållande är
med ”Herrskapet, som ämnar få roligt.” Hvarföre åt en lång
serie af prosaiska och icke alls komiska obebag uppoffra tven-
ne så ståtliga figurer som majoren och hans maka? Afven
deri felas förf. sann humor, som endast dåligt ersättes af
karrikaturer öfver Stockholms pigor och drängar. Och just
detta karrikerande tvingar förf. till ett evigt krumbugtande
med undantag och reservationer, med ”wmen” och ”ehuru”, e-
medan hon af sin naturliga rättskänsla tvingas förneka all-
mängiltigheten af de bilder, hon utkastar. Obehagligast och
skarpast framstår detta medlaresamvete i hennes typer, som
hon utkastat ej med kritå, ej en gång med björkkol, utan
med sot rentaf. Från den vidriga typen för Sveriges etthun-
dradesextiofyra kammarherrar gör hon genast sjelfmant hun-
drade undantag, och vi äro öfvertygade, att skulle blott de
öfriga 64 med allvar angripa henne, skulle hön genast finna
sig befogad att undantaga dessa sextiofyra på köpet. SE
= Vackrare och sannare äro bilderna af ”En gammal frö-
ken” och ”den gamla husbållerskan.” Den sednare är ett sär-
deles täckt stycke. Med gödlynt glädtighet målar förf. här
ett gebiet, der hon visat sig så hemmastadd, ett välkonditio-
neradt adligt familjegods med dess ordning, elegance och
comfort, och man tycker sig se framför sig alla dess figurer,
från den ståtliga borgfrun till den gamla troljenarinna, hvars
teckning är föremålet för skizzen. :
Skulle någon läsare fråga oss, om dessa skizzer äro af-
sigtsstycken, tro vi oss med trygghet kunna svara nej, såvidt
ej förf. med sitt lilla epigram mot en stackars komminister
(D. 2. s. 29) önskar införa en strängare kontroll öfver detta
stånd. Enligt förf:s förmenande beböfver en prestman endast
" kunna ”gå, stå, samt något skrika”, för att sitta oqvald i sitt
embete och vid sina inkomster; dock torde ej Domkapitlen
till fullo dela hennes åsigt. Ett annat ställe (D. 2, s. 498)
tycks antyda, att förf. ej är någon särdeles vän af de ple-
bejska ångbåtarne; om så är, hvad skall hon då säga, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
