Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [60] Skizzer af Författarinnan till Kusinerna. Andra Samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
det snart nog kommer ett engelskt bolag, som öfverkorsar
våra slätter med jernvägar och deras skramlande lokomotiver?
Vi bafva framkastat en svår beskyllning om formella o-
later, och det tillhör oss att motivera den. Dermed mena vi
den långsläpighet i uttryck och periodbyggnad, den vårdslös-
het i språkbebandling, hvarvid förf. tycks mer och mer hafva
vant sig. Var hennes stil från början jungfruligt skär, spän-
stig och koncis, så har den nu lagt ut på bredden, och derpå
kunde lämpas ett mindre sirligt uttryck, som förf. sjelf be-
gagnar (D. 1, s. 195, r. 7) om en tant, som fetmat. Såsom
prof på denna högst originella språkhehandling anföra vi föl-
jande period (D. 1, s. 225): — ”En och annan dag hade väl
samma sadelmakare legat upp-och-ned i stora engelska fyrsit-
siga vagnen, som äfven köptes 1804, när man gifte sig, och
som ännu säkert skulle göra ett visst uppseende i Stock-
holm, för sin yttlerliga elegans”, der hade — säger man —
socknens bästa sadelmakare (som förut varit skomakare, men
icke haft något egentligt sinne för det handtverket) legat på
fyra fötter och lappat litet, ty — vi måste, taga igen våra
ord: klädseln i den stora fyrsitsiga vagnen, ”som skulle göra
elt visst uppseende”, var icke ibland det, som var så väl
konserveradt, utan just bland det, som smakat rottorna för-
träffligt, och hvilka troligen der hållit dess stora famösa råd-
plägningen om att binda en bjellra på katten, fast det sedan
icke fanns någon, som ville göra t.” — Det enda mått, som
förslår för dylika anakoluthiska jettemeningar, är famnstaken,
och det enda medlet att göra dem någorlunda begripliga för
läsaren, är ett godt förråd på parentheser, tankstreck, kursiv-
stil och citationstecken, hvarpå också icke förf. sparat. Denna
ordrikedom och dessa många ä propos. som så många gånger
dock äro mal å propos, så ”historiska” de än må vara, denna
volubilité, som aldrig hemtar andan, kan passa rätt väl för
ett godt glam i ett soffhörn, men i en bok blir allt detta
högst tröttande, för att ej säga rentaf osmakligt, och ref.
tror, att denna samling utan skada för allt det qvicka, fina,
verkligt goda, vettiga och älskvärda, som deri innehålles,
och till stor båtnad för läsaren, hade kunnat reduceras till
hälften af sin närvarande volum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
