Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - M. P. Embetsverkens ställning till Talangerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Till undvikande af. misstydning vill jag öppet förklara;
det min mening bärmed ingalunda är att på ålderdomens be-
kostnad uppböja ungdomen. Dertill har jag alltför flitigt stu-
derat Ciceros: de Senectute. — Ungdomen har, framför ålder-
domen, energi, kraft, oegennytta: ålderdomen har, framför
ungdomen, sans; måtta och denna gyldene, ovärderliga och
med ungdomen nästan oförenliga ") skatt, som vi kalla: erfa-
renhet. Alderdomen är dessutom i Sverige innehafvare af nä-
stan all samhällets makt. Detta är ett ”fait accompli”, derpå
måste tillämpas regelsa ”beati possidentes.” Än mindre kan fö-
revarande fråga hänsyftfa på önskningar att ikläda ungdomen
en betydenbet, som skulle vara ett från den längre framskrid-
na åldern undanryckt byte. -Mening och syfte och önskan är
. blott att maktens lycklige innehafvare måtte så handleda ett
yngre ’slägte, att, när de gamle; till följe af naturens evigt
oföränderliga lagar , bortkallas från verkningskretsen här nere,
de målte lemna efter sig en ungdom, värdig att blifva de
bortgåendes efterträdare ""). |
+) Detta påstående är måhända väl strängt mot ungdomen. Jag
vill derföre, som ett mitigans, påminna om den tjugoåttaårige Gustaf
Wasas svar lill den sjuttioårige Rådsherren, som mot honom ville åbe-
ropa sin ålder och deraf härflytande erfarenhet: ”Betänker Eder väl,
Herr Anders Bilde! Veten J icke, att en ung man kan spörja så längt
tillbaka, som en gammal kan minnas?”
+5) I sammanhang härmed torde mig tillåtas en liten anmärkning
öfver den klagan ett par tidningar fört deröfver, att Hofrätterna för-
ordnat unge män till vikarierande domare vid Häradsrätterna.. Denna
klagan är både rättvis och orättvis: orättvis emedan den blifvit grun-
dad, icke på bevis om de unge juristernas oduglighet i allmänhet och
oskicklighet att hålla ting, än mindre på bestämdt angifna fakta, — på
åberopade, af dem begångna fel och försummelser; orättvis derföre, att
de unge blifvit förkättrade och fördömde endast derföre att de äro — unge.
— Rättvis är den-åter i sjelfva grundsatsen, att för nöjaktigt fullgö-
rande af de mångfaldiga, olikartade och vigtiga domareåligganden, som
tillkomma ordföranden vid en Häradsrätt, fordras framförallt erfarenhet
och domarevana: rättvis äfven då den bestraffar det hos de ordinarie
af staten och rättssökande aflönte domarne ivritade missbruk, att af
maklighet öfverlemna embetets förvaltning åt tillförordnade, vid hvil-
kas val, med förbiseende af skickligheten, bufvudsakligt afseende fästes
å den, som vill åtaga sig vikariatet — för bästa pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
