Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - M. P. Embetsverkens ställning till Talangerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
tande, att om de blott hafva vanligt ’sensus communis, så
kanna de, tack vare pappersmeriterna, knuffa sig graderna
igenom. Nålunda föranleda talangernas åsidosättande inom
statens tjenst, att denna blir betraktad såsom — födkrok, så-
som ett handtverk, der man blott behöfver gå sina i skråord-
ningen föreskrifna år, för alt blifva mästare. Om så är för-
hållandet i Sverige; så har man, genom denna enda omständig-
het, tillräcklig ledning vid: forskningen, hvarför embetsmanna-
banan är Svenska folkets mest anlitade industrigren. En in-
dustri.— improduktiv om någon! — Embetsmannen.: sjelf;
hänförd af det nuvarande lycksalighetstillståndet, om hvars
orubblighet han måbända gör sig allt för säker, gör: allt: för
att rättfärdiga den åsigten, att embetsmannabanan hufvudsak-
ligen och framför allt är ett näringsfång för embetsmannen.
Han betraktar nemligen tjensten såsom en sin orubbliga till-
hörighet, af hvars afkastning han är berättigad att lefva i o-
qvald- besittning , såsom af silt fädernearf eller af annan sin lag-
liga och välfångna egendom. Ur bans själ försvinner slutligen
den tanken, att han, för att göra fäderneslandet direkt nytta,
alt han, för statens skull är statens tjenare. Han föreställer
sig i stället, att han är embetsman för sin egen skull, för
egen beqvämlighet, för sin och sina barns bergning och up-
pehälle. Synpunkten af samhällets bästa förloras, för att lem-
na rum åt jaget och den egna nyttan. Embetsmannen gör jemt
så mycket, att han ej lagligen kan åtalas. — De tjenster, som
med minsta besvär och arbete förena största lön eller sportler,
blifva de mest ansedda och eftersträfvade. — Ja, man har i
Sverige selt mer än ett exempel på det fast otroliga förhål-
lande, atl embetsmän, som varit erbudne höga poster, hvar-
est de kunnat i större skala verka till sina medborgares bhä-
sta, undanbedt sig dessa ansvarsfulla platser, icke af öfverty-
gelse om oförmåga att dem behörigen sköta och förvalta, utan
dels: af beqvämlighet, dels, och vanligast, emedan deras fem
eller sex underordnade tjenster tillsamman gifva dem större
inkomst än den nu erbudna. Om någorstädes reform behöfves,
så är det uti så beskaffade förbållanden, hvilka nästan före-
komma som gäckeri med Konungen och statsmakten, — En
sådan ”esprit du cörps” är dessutom ett gift för hela samhäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
