Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [5] Fahlcrantz, C. J. L. Almqvist såsom författare i allmänhet och såsom Theolog isynnerhet skärskådad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
”Då jag sagt mig vilja betrakta A. såsom författare i all-
mänhet”,; säger D:r EF. (p. 13), ”har jag härvid hvarken ansett
nödigt att granska hans särskilda. litterära arbeten eller de
särskilda arterna af hans litterära verksamket. Den allmänna
pröfningen af ett författareskap synes mig böra sträcka sig till
de 2:ne hufvudpunkterna: innehåll och form, dessa ord för-
stådda i deras största betydelse.” — Härvid måste erinras, att
en granskning, ju allmännare den är, desto lättare är 1 fara
att blifva orättvis, då den har att göra med en så högst ojemn
Förf. som Hr A.; ty man kan ju medgifva ämnets absoluta
förkastlighet i ”Det går an”. samt dess slipprighet i ”Colom-
bine” och ”Don Ramido” m. f£l., det till formen bizarra i flera
partier af ”Signora Luna”, det än vidunderliga; än platta uti
”Tintomara”, det ytterst paradoxa i många delar af ”Mennisko-
slägtets Saga” (t. ex. hela RKRainsphantasien), det drömlikt be-
greppslösa i ”Semiramis”. (särdeles den ö:dje boken) o. s. v.»
utan att dock derföre vara berättigad, att karakterisera Hr A.
såsom. en helt och hållet förkastlig, slipprig, bizarr, vidunder-
lig, platt, paradox och drömmande författare. Oss åtminstone
vill det synas, som skulle ett så uteslutande ogillande af Hr
A:s författarskap taga sig illa ut i en grundlig bistoria öfver
Svenska vitterheten, — och inför en domstol, lika obestucken
och oförvillad af närvarons intressen, som efterverldens, måste
ju hvarje granskare ställa det föremål, hvilket han företager
sig att skärskåda. S
”Till innehållet” säger D:r F. (p. 13) ”börer frågan: hu-
ruvida och hvari finnes hos författaren en bestämd genomgå-
ende theoretisk rigtning, som för honom innefattar så väl upp-
maningen att författa som ämnena (eller, för att låna ett ut-
tryck ur det gamla inspirationsbegreppet, så väl impulsus ad
seribendum som suggestio rerum et verborum).” Hvad denna
punkt beträffar, så bekännes A. af sig och af hela den venstra
sidan såsom en framåtskridandets bufvudman. I den mån han
är det verkligen och således med värma, så måste detta vara
kärnan i hans författareskap, detta må ske och framträda mer
eller mindre omedelbart.” För att häri någon förtjenst skall
kanna erkännas, är ”oss framför allt nödigt att veta, hvad A.
menar med det berättigade progressiva elementet” (pag. 15).-
”Begreppet framåtskridande förutsätter alltid ett kvarthän, ett
mål; men målen kunna vara flerahanda, och i progressionen i
och för sig är ej målet angifvet.” ”Men för erkännandet att
åt det ensamma ordet progression vindicera betydelsen af pro-
gression till det enda rätta målet, fordras erkännandet af
hvilket mål är det rätta.” -”Det väsentliga af detta mål ut-
trycker sig. tydligast — och måste det -— i de ditsträfvandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
