Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [5] Fahlcrantz, C. J. L. Almqvist såsom författare i allmänhet och såsom Theolog isynnerhet skärskådad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
(p. 46) gemensamma förhållande till den progression, hvars
mål är det bestämdaste d. ä. till den ehristliga.” ”Tydligt är
ock det af christendomen satta mål: Guds rike: mensklighetens
och menniskans ethiska fullkomning, för hvilken allt timligt =
måste vara antingen medel eller — offer. Nu visar sig hela
den moderna progressionen fiendtlig mot ett så beskaffadt mål”
0. s. v. — Hvarje tänkande läsare finner af sig sjelf D:r E:s
intention med det ofvananförda vara den, att Hr A. icke i och
för innehållet af sina skrifter kan förtjena snilletiteln, då ett
ämnes förträfflighet ju måste mätas efter dess sanna ädelhet
och värde, och rigtningen af Hr A:s författareskap, enligt hans
egen bekännelse, tillhör den ”moderna progressionen, som vi-
sar sig vara fiendtlig mot christendomen.” Utan att nu ingå
tr någon undersökning rörande halten utaf Hr D:r F:s tanka
om den moderna progressionens förhållande till christendomen
— denna undersökning skulle föra oss in uti de specielt theo-
logiska tvister, med bvilka vi ej vilja befatta oss — så driste
vi påstå, att äfven om man medgåfve att den moderna pro-
gressionen: icke innehölle någonting sannt, deraf dock icke
nödvändigt skulle följa, att hon vore i ens den strängast christ-
liga betydelse skadlig. Väl vete vi, att theologerna vanligen
lida af benägenheten att i hvarje från deras öfvertygelse af-
vikande åsigt se ett hinder för mensklighetens tillväxt i full-
komlighet; men om vi ock icke såsom många andra i denna
öns svbet se ett hierarkiskt maktbegär, så driste vi dock
förklara, att den härrör från ett ytligt och kortsynt praktiskt:
eller esthetiskt -föreställningssätt om utvecklingslagarna för
mensklig tro och öfvertygelse. Ty med hvilken på historiens
intyg grundad rätt våga väl Herrar Theologer statuera, att
för den theoretiska undersökningen ingen plats skulle vara för-
unnad menniskorna här i tiden? Lärer oss icke historien tvärt-
om, att det på fasta grundsatser fotade, i dessas organiska
användning harmoniskt fortgående lifvet; endast är ett visst
(öfvergående) stadium uti hvarje period af en nations utveck-
ling, och att detta stadium blifvit förberedt genom ett före-
gående utaf söndring och process mellan stridiga partier. "Må
denna — hela lifvets — grundlag förefalla de ensidigt reecla
och estbetiska menniskorna aldrig så odräglig, derigenom att
den tidtals- beröfvar dem njutningen af deras intressens öfver-
välde, så kan den dock genom alk deras misslynthet icke ens
en hårsmån ändras. Ty lyckas de ock att genom landsförvis-
ning eller förföljelser tysta en och annan tviflets stämma, så
förmå de dock intet mot- den indifferentism (likgiltighet för de
gällande lärorna), som hos allmänheten måste förutsättas om
tviflaren: skall göra något uppseende och öfva något inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
