Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [5] Fahlcrantz, C. J. L. Almqvist såsom författare i allmänhet och såsom Theolog isynnerhet skärskådad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
och der redan förekommit, kunna upphäfva nyheten och ori-
ginaliteten uti sjelfva förmågan att ånyo eller på nya orter
göra detsamma gällande. För att nu i förevarande fall skönja
balten af denna RR Rn behöfver man blott föreställa
sig, att i stället för de A:ska produkterna blotta öfversättnin-
gar af Hrr S:t Simons, Owens och Fourriers systemer i vårt
fädernesland hade utkommit, och derefter fråga, om dessa
skulle hafva gjort ett sådant uppseende och framkallat sådana
motståndsbemödanden, som de redan mot Hr A. framträdda
och de emot honom tillämnade. Då svaret utan tvifvel ligger
till hands för en hvar, så måste väl någon egendomlig, origi-
nell intensitet medgifvas ligga uti sjelfva detta framskaffande
af åsigter, dessa må nu huru länge som helst hafva funnits
uti attdra länder.
Om Rec. således vågar yttra den öfvertygelsen, att Hr
A:s snille ej ens af Ir D:r F:s trenne kriterier har att frukta
någon dödsdom, så protesterar han dock mot den meningen,
att han (p. 21) ”om Snillets väsende hyser de begrepp, som
kunna inhemtas ur Hr CC: J. L. A:s uppsats i Skandia, I B.
2 H. s. 261”, hvilka begrepp han tvärtom finner lika förvrid-
na som Hr D:r EF. Äfven instämmer han obetingadt i allt det
gediget sköna och upplyftande, som Hr Dir F. om snillets la-
gar yttrar (sidd. 28—354) och förklarar D:r F: sin varma er-
känsla för deras allvar och sin innerliga önskan för deras oim-
skränkt allmänna "behjertande. - Men Rec. förstår dessa ord
uteslutande om det fulländade och till fulländning sträfvande
snillet, från hvilket han skiljer den geniuliska produktionsför-
mågan , hvilken han icke tvekat tillerkänna Hr A. Rec. öfver-
tygelse är, att der en genialisk produktivitet förefinnes, äfven
en genialisk fulländningsförmåga alltid — såsom potentiell åt-
minstone — måste tänkas. Han tilltror derföre Hr A. äfven
denna sednare, ehuru han ock klarligen inser, att den till följd
af Hr A:s naturalistiska snilletheori aldrig på hans produkter
kunnat få göra sig gällande. Han håller vidare före, att det
varit lika lätt för Hr D:r EF. att utur denna Hr A:s snilletheori
till evidens bevisa, att Hr A. icke — så länge han följer den-
na theori — kan vara en gedigen, jemn och pålitlig författare,
och således icke mäktar binna rangen af auktoritet, som det
varit omöjligt, att betaga Hr ÅA. snillevärdighet och undandra-
ga honom anspråket att med grundlighet skärskådas och med
styrka vederläggas.
Hvad sätekildé beträffar Hr D:r F:s påstående (p. 534), att
Hr sA. endast skulle vara en tidens tjenare, så vågar Rec. tro,
Hr ÅA. för sina radikala ideer snarare velat taga tiden i sin
otjonst, än kan velat tjena honom. Rec. styrkes i denna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
