Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [6] Petrelli, Om menniskosjälens natur. Försök till Psychologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
många ansedda tänkare? Den består uti: inbillningen att på
synthetisk väg med analytisk nödvändighet kunna deducera hela
"den förnuftiga verkligheten. — För att nu ådagalägga det ab-
surda uti denna inbillning, behböfva vi för de ocaptiverade en-
dast utreda betydelsen af termerna, synthetisk väg (följd, ord-
ning) och analytisk nödvändighet. En vetenskaplig framställ-
ning är nemligen synthetisk, då den fortskrider från det lägre
till det högre, från det abstraktare till det konkretare (t. ex.
ifrån oorganiska naturen: till den organiska, ifrån denna sed-
nare till menniskan). Ett innebkåll deduceras med analytisk
nödvändighet, då man bevisar att dess särskilda momenter icke
låta tänka sig utan hvarandra (t. ex. att trevinklighet ej låter
tänka sig utan tresidighet, eller att en triangel ej låter tänka
sig utan att summan af dess trenne vinklar antages vara 2:ne
räta). — Häraf synes nu, att en analytiskt nödvändig deduk-
tion i synthetisk ordning eller — såsom Hegel kallar det —
en analytiskt-synthetisk vetenskaplig framställning måste börja
med det lägsta och visa steg för steg, alt det närmast högre
nödvändigt innehålles i det lägre, eller att detta sednare icke
blifvit. fattadt i hela sin sanning, förr än det insetts i sig in-
nebära det högre. Såsom derföre en triangel ej kan tänkas
utan att ega de ö:ne vinklarnas summa = 2 räta, så skall
icke heller den oorganiska naturen (då den uppfattas sannt och
fullständigt) kunna tänkas existera oberoende af den organiska
naluren, utan tvärtom inses med den sednare vara till fullo
identisk, från densamma rent af oskiljaktig, i densamma hel
och hållen inneboende.
Såsom man nogsamt känner, tänka ”empiristerne” Aristo-
:teles, Leibnitz, Sebelling och de ofvannämnde, att om någon
äfven hade gudomens klarseende; så skulle han dock aldrig
finna lifvet uti döden, det organiska i det oorganiska, utan
tvärtom just till följe af sin klarsynthet i all evighet fatta
detta det organiska i det fria förhållandet till det oorganiska,
att detta sednare skulle kunna existera äfven om den organi-
ska naturen hvarken till möjligheten eller verkligheten funnes.
Eikaledes påstå desse, att menniskan alldeles icke med nöd-
vändighet ingår uti den nedom henne liggande naturen, utan
att hon uppträder en oförklarlig invånare på denna jord, som
väl synes likasom bafva väntat och beredt sig på hennes an-
komst, men dock icke kan tänkas såsom principen (deduktions-
grunden) till hennes tillvaro. — Detta nämnde männers tän-
kesätt, hvilket delas af den allmänna bildningen, förklara nu
’Hegelianerne såsom ”abstrakt förstånd”, ”dogmatiskt tänkande”,
stadnande vid sakernas första, omedelbara, ytliga utseende;
och de försäkra oss, att tränger man djupare så skall denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
