Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [6] Petrelli, Om menniskosjälens natur. Försök till Psychologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ligheten ; vi fordre då af Hegelianismen objektivt bevisadt, att
tillvaron af talanger uti menskligheten med samma nödvändig-
het innesluter tillvaron af genier, som förbandenvarandet af
3ne vinklar. De som hafva den Hegelska tron läsa hvad Hrr
Rosenkranz och Michelet härom sagt samt hvad Hr Lindbult
eftersäger och finna sig öfvertygade; men Trocler, Bachman,
Weisse, Fichte, Ulrici, Trendelenburg, Reinhold m. fl. finna:
ej ett ord i de många orden genom hvilket tillvaron utaf snil-
len kunde sägas våra analytiskt dedncerad. Hafva väl Hegeli-
anerne då något annat att svara, än: att de ej öfvertygade
sakna (!) denna dialektiska förmåga, hvilken ett gynsamt öde
förunnat dem, de utkorade och måste de således icke med alla
andra mystiei tillerkänna sig ett inre ljus, en inre egendomlig,
högre förmåga, en särskild grad af djupsinnighet m.m. — om
de ock veta att kachera denna mysticism under anathemer
emot Schelling och Jacobi samt under städse upprepade for-
dringar att allt bör bevisas, och städse förnyade försäkringar
att allt är bevisadt. — Lika klart visar sig äfven, att alla de
öfriga s. k; deduktionerna äro idel grund- och haltlösa sub-
reptioner, likasom den ofvananförda. Så t. ex. skall man för-
gäfves söka någon objektivitet i påståendet, att menskligheten
lika nödvändigt måste sönderfalla uti vissa racer, som trian-
geln uti liksidig, oliksidig och likbent; att menniskorna måste
vara utaf skiljda temperamenter, att drömmande, somnambu-
lism, aning, vision, magnetism, förryekthet skola med analy-
tisk nödvändighet utur menniskans eller mensklighetens begrepp
kunna deduceras. — Annu mer i ögonen fallande blir orim-
ligheten af den föregifna deduktionen inom psychologien, livar-
est ur de lägre, sinnliga funktionerna de bögre dialektiskt
skola deduceras. Hvar och en vet nemligen skilnaden mellan
sinnlighet och förstånd ligga i den förras reeeptiva, passiva,
ofria, den sednares spontana, aktiva, fria natur eller väsende.
Klart är nu, att om friheten med absolut nödvändighet vore
inneburen uti sinnligheten, så komme man ovilkorhigen till en-
eyklopedisternas påstående, att penser är identiskt med sentir;
ty just det var Condillaes och Bonnets påstående, att finge de
endast en med de 3 sinnena begåfvad- varelse såsom datum,
så skulle de med mathematisk (analytisk, dialektisk) nödvändig-
het derutur härleda alla andra theoretiska förmögenheter. Sam-
maledes är i praktiskt hänseende Hegelianernes påstående, att
den reflekterande och fria viljan med dialektisk nödvändighet
låter deducera sig ur ”den sinnliga viljan” rent af detsamma,
som Helvetii påstående, att de fria viljofunktioner äro iden-
tiska med intressen och passioner. Om den bättre menniskan
hos mängden utaf Hegelianer detesterar dessa resultater, så blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
