Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [7] 1. Malmström, Dikter (första samlingen); 2. Talis Qualis, Sånger i pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
tisk skärbet, genomgick dem en artistisk mognad: det låg
oftast till grund för dem en sinnrik tanke eller en varm känsla.
Främst röjde de detta sträfvande till fulländning, som utgör
ett af den äkta konstnärns kännemärken. Man insåg mer och
mer, att man här bade framför sig en vitter författare af mer
än vanlig ordning. Här var icke blott tecbnisk färdighet,
men odlad smak: icke blott pbantasiens lek, men viljans all-.
var: icke blott lyrisk produktivitet, men ästbetisk samvets-
grannhet. I närmaste sammanhang med denna sistnämnda egen-
skap stod en, särdeles hos yngre författare, sällspord spar-
samhet; om icke i frambringandet, dock i meddelandet, af dik-
tens alster. Häruti uttrycktes åter en aktning för sig sjelf
och för allmänheten, som ej kunde annat än öka den sednares
för förfättaren. Under någon tid skymd genom en nog ifrigt
antänd offerrök af några ungdomsvänner, hvilka tycktes, under
hans firma, vilja sluta sig till ett gemensamt snillebolag, ej
utan aktier i en, som man trodde sig märka, äfven till Lund
utgrenad, växelbeprisnings-anstalt, har Hr M. småningom, allt-
mer etsam och alltmer sjelfständig, framträdt ur alla kotteri-
dimmor, och har ej derpå förlorat. De skriftställare, som ej
kunna umbära berömmet, göra bäst att i tid sluta sig till nå-
got litterärt eller politiskt kotteri, helst något, som bar en
och annan tryekpress till sin disposition: de deremot, som
kunna lefva det förutan, eller rättare, som lefva för något
annat, må vara vissa om, alt ändock, förr eller sednare,
ätnjuta — rättvisa. Genvägarna eller krokvägarna till Odöd-
ligheten anlitas eljest nu för tiden med sådan brådska, att
Medusas vingade son sjelf vanligen blifver efter på första hållet.
I den samling af Dikter, som Hr M. här framlagt för
allmänbeten, har denna med nöje ålerbelsat gamla bekant-
skaper. De nya äro få, och ej underlägsna de äldre. Ord-
nandet under de särskilta klasserna bar skett utan godtyck-
lighet, om också ej alltid med en stränghet, svår att på Ly-
rikens skiftande arter fullt tillämpa. Så kunde t. ex. Biet
(sid. 81), måbända med mera skäl än Skulden (sid. 140), hän-
föras till erotiska dikter. Deremot är ingenting att klan-
dra vid Förf:s bruk af benämningen Elegie. Amnenas skilj-
aktiga, någon gång glada, beskaffenhet röjer genast, att Förf.
här ej inskränkt detta ord till hvardagsbetydelsen af sorge-
qväde, i hvilken betydelse tagen, Elegien ingalunda är ute-
slutande bunden vid den antika distichformen, som dock all-
tid kläder benne bäst, utan väljer bland de moderna rhythmi-
ska formerna gerna åt sig äfven den femfotade rimmade Tro-
ceheen eller, vid tillfällen af en eldigare Erotik, den femfo-
tade rimmade Jamben, sedan Alexandrinen längesedan blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
