Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Wistrand, A. T. Inledande betraktelser öfver de olikartade njutningar, som erbjudas oss af naturens betraktande och studium (Ur Kosmos af Alex von Humboldt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
den fria naturen ("in dus Freie”, som man djupt betydelsefullt,
uttrycker sig på Tyska språket), utan äfven vid betraktandet af
en nejds individuella karakter, hvilken liksom framställer fy-
siognomien af vår planets yta. Sådana slags intryck äro lifli-
gare och bestämdare och derföre egnade för olika sinnesstäm-
ningar. Än gripas vi af naturmassornmas storhet i den vilda
striden emellan söndrade elementer, eller af bilden af det stela
och orörliga, såsom på de öde omätliga grässlätter och step-
per, som framställa sig på den nya verldens och, det nordliga
Asiens formlösa slättmarker; än åter fängslas vår blick af gla-
dare taflor, vid åsynen af odlade marker, af menniskornas för-
sta nybyggen, omringade af stela klippväggar , vid brädden af
den skummande bäcken. Ty det är ej så mycket i uttryckets
styrka, hvilken utmärker graderna af den individuella natur-
njulningen, som fastmer den bestämda kretsen af idéer och
känslor, hvilka de framalstra och som de gifva varaktighet.
Om jag här vågar öfverlemna mig åt min egen hågkomst
af stora naturscener, så tänker jag mig Oceanen, då, under
de milda tropiska nätterna; himlahvalfvet-utgjuter sitt plane-
tariska, icke glimmande stjernljus öfver den sakta böljande
hafsytan; — eller Cordillernas skogsdalar;. der höga palmstam-
mar, med mäktig drift, genombryta det dystra löfhvalfvet,
och liksom formera pelargångar, ”en skog öfver skogen”, —
eller Teneriffas spets (pie), när horizontella molabäddar skilja
askkäglan ifrån den nedre jordytan, och blicken hastigt, ge-
nom en öppning, bildad af den uppstigande luftströmmen,
nedsänker sig från Orotavas vinrankbekransade kulle och ku-
stens hesperidiska trädgårdar. — I dessa scener är det ej mer
naturens stilla, skapande Hf, dess lugna drift och verksamhet,
som anslår oss; det är landskapets individuella karakter, ett
sammanflytande af molnens, hafvets och kustens konturer i ö-
arnas morgondoft; det är växtformernas skönhet och deras
gruppering, som då verkar på våra sinnen. Ty det obestäm-
da, ja! äfven det förskräckliga i naturen, allt hvad som öf-
verstiger vår faltningsförmåga, blir, i en romantisk nejd, en
källa till njutning. Fantasien- utöfvar då sina skapelsers fria
spel och intryck på det, som ej fullkomligt kan uppfattas af
våra sinnen; dess verkan tar en annan rigtning, vid hvarje
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
