Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [9] 1. Justitie-Stats-Ministerns underd. Berättelse angående Civila Rättegångs ärenderna och Brottmålen i Riket år 1842, — 2. D. S. underd. Berättelse till Kongl. Maj:t om förhållandet med intecknad och såld fast egendom å landet år 1843, — 3. D. S. underd. Berättelse till Kongl. Maj:t om förhållandet med den å landet lagfarna egerdom samt meddelade och dödade inteckn. år 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 148
brott emot eganderätten förfalskning af uffentliga handlingar,
pass, prestbetyg och orlöfssedlar, qvärstådsbrött, olaga för-
säljning af arsenik sämt äfventyrligt spel, af hvilka de bådå
sedhare förbrytelserna säkerligen skulle Bättre försvara sit
plats bland politi-öfverträdelserna än der de nu blifvit ställda:
Att uti en brottmålsstatistik försöka att skilja emellan brott
emot person och brott emot égendomsrätt förljebar ett rätt
vist bifall; emedan olika motiver och omständigbeter erfördras
för att fågön skall begå ett brott af det förra eller sednäfé
slaget. Men de brott; som staten straffar, äro ej blolt viola: |
tioner af individens rättigheter med afseende på dess person
och egendom. AF ef belt annan natur äro de brottsliga hand-
lingar, hvilka innefatta kränkningar emot statens eget väsende,
den offentliga myndigheten, religionen och sedligheten. Att
kalla dessa för brott emot person och att hänföra dem till
samma kategori som förnhärmelser emot deh enskildes rättig-
beter med hänseende till lif, helsa, frilet och ära, kan ej an-
nat än åstädkomma oreda. Om man äfven tager ”person” i så
vidsträckt bemärkelse; att ståten, såsom en möralisk person-
lighet, derunder innefattas, så är föga dermed vunnet. Åt-
ininstone synes en så vidsträckt betydelse icke öfverallt hafva
föresväfvat Berättelsens Författare eller blifvil konseqvent iakt-
tagen; ty eljest är det svårt att förklara, hvarföre t. ex. för-
falskning af offentliga handlingar, pass ö. s. v. blifvit hänförd
till brott emot eganderätt. Ref. är öfvertygad att ingen, vid
en närmare granskning af Just. St. Minist:s Berättelse, Kan
undgå att erkänna, det brottens fördelning derstädes uti of-
vanberörde tvenne hufvudklasser är principlös och ledande fill
viltervalla i många afseenden t). Rättast vore utan tvifvel att
i kvriminal-statistiken föra kränkningar emot staten, religionen
och sedligheten under en egen klass, så att klässernas antal
+) Uti de emot Just. St. Ministis Berättelser svarande Franska
brettmåls-tabellerna (Comptes généraux de Padministration de Ia justicé
en France) är äfven en indelning af brotten uti ”erimes contré les per-
sonnes” och ”crimes contre les proprictés” antagen. Denna beror likväl
af den uti Code Pénal befintliga klassifikation. — Men att uti Code
Penal brotten ofta blifvit godtyckligt förda än till den ena och än till
deén andrå klassen erkänna Fransmännen sjelfva, (S.M. Rauter Trai-
té.du droiteriminel francais. Paris 1856. Ip. 598, II p. I och F. MHellie
et H. Chauveau, Théorie du code pénal. Paris 1856. IL p. 309
not.) Det vill synas som om den uti Just, St. Minist:s Berättelser an=
märkta felaktiga delning af brotten härledt sig deraf, att den Franska
brottmålsstatistiken, som eljest så fördelaktigt utmärker sig, blifvit ta>
gen till mönster. — -Ees Comptes généraux upptaga t. ex. ”ättentat
contre la såreté interieure de PIitat” (som enligt Code Péral hörer till
”erimes contre la chose publique), ”bigamie”, faux témoignage” m. fl.
till ”ernves contre fes personnes.” i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
