Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [11] Hamilton, Afhandling om Svenska Krigsmagtens och Krigskonstens tillstånd under Kon. Gustaf II Adolfs regering. Kgl. Witterh.-, Hist.- och Antiqv. Akad. Handl. del. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Bet andra medlet till anskaffande af krigsfolk var, såsom
förut är nämndt, värfning. Det var i Sverige användt re-
dan af Gustaf I. som hade i sin sold Tyskar, samt vidare
af efterföljande HRonungar. Värfningarna sträckte sig ock, —
till Svenskar. Erik XIV fann Tyskar . vara ”alltför besvär-
liga genom sin upproriska anda”, och lät derföre i Skott-
land värfva både fotfolk och ryttare. Johan HI tog i sin
tjenst Engelsmän, Carl IX Fransoser och Nederländare. ”Annu
allmännare blef värfningen af utländningar under Gustaf Il
Adolfs regering, så att vi icke blott se hela regementer vid
denna tid inkomrma i landet, utan och största delen af Ko-
nungens krigshär, under det Tyska kriget, utgjordes af be-
soldade utländska troppar.” — Dessa bestade till en stor del
af Skottar och Engelsmän, hvilka, likasom de förut och seder-
mera inkomne, när de vidare qvarstadnade i Svensk tjenst,
blefvo de närmaste stamfäder för flera af våra bögre adliga
ätter. Vanligen slötos aftal med någon anförare, som åtog
sig mot betingade vilkor, att uppställa ett visst antal af krvigs-
folk, hvilket förblef under dess befäl.
Början till ständigt knekthåll — det tredje sättet
att anskaffa fotfolk — skedde, under Gustaf II Adolfs rege-
ring, i Dalarna, hvars allmoge erböd sig att, i stället för ut-
skrifningarna, uppsätta och underhålla 1400 man, hvilket
föredöme sedermera, men icke förr än 1630, efterföljdes af
Helsinglands allmoge. Man vet icke med visshet året, då af-
talet härom med allmogen i Öster- och Vester-Dalarne samt
i de nedre socknarna af Stora Kopparbergs län först träffades;
endast alt det var äldre än 1625 och 1624. Märkligt är,
att icke blott det hela knekteantalet för landskapet, älan äf-
ven fördelningen deraf mellan socknarna, äro ännu nära de-
samma som då. Utskrifningarne af löst folk skulle likväl fort-
fara. Den i äldre räkenskaper förekommande benämningen af
dalkarlsmantal, i flera socknar vida öfverstigande det nu
beräknade hemmantalet, gifver anledning till den förmodan
att utskrifningarna der af ålder skedde efter husbåll, hvil-
ken betydelse af mantal Förf. visar bafva stundom varit an-
tagen. Så uttyder ock Hälphers berörde benämning uti sin
Dagbok öfver en reså genom Dalarna 1757, en af de, efter
dåvarande förhållanden, tillförlitligaste och mest fullständiga
Svenska. topographier.
I särskilda stycken af kapitlet om fotfolket beskrifver
Förf. dess beväpning och deraf bestämda indelning i Muske-
terare, Pikenerare samt, till ringare antal, Bågskyttar
och Skidlöpare; — dess organisation i fänikor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
