Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Tham, W. Svenska Rådet under våren och sommaren 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
rättelse för detta, som han tyckte, obefogade anfall; men de.
andra Riksråden lade sig emellan, och tvisten afstadnade.
I öfverläggningarne om utländska förhållanden började,
som nämndt är, De la Gardies inflytande märkas, med hans
rastlösa oro och håg, för sig sjelf och för fäderneslandet, att
spela en roll i Europas angelägenheter; och bredvid honom
Totts krigiska lynne, hvilken häruti kanske mera än någon
annan liknade aflidne Konungen, och ständigt åberopade hans
yttranden i lifstiden. Redan före De la Gardies hemkomst hade
underrättelse kommit om afslutandet af frederna i Oliva och
Köpenhamn. På båda ställena hade de ömsesidiga bundsför-
vandternes eller :medlarnes anspråk och inbördes tvister uppe-
hållit sakens gång, äfven sedan de egentlige deltagarne i kri-
get hade bestämt sig för dess biläggande. Särdeles klagade
man i Rådet öfver den ifver, hvarmed Engelska och Holländ-
ska sändebuden vid underhandlingen med Danmark bevakat
hvar sina landsmäns egna fördelar.
Den 7 Juni infann sig De la Gardie i Rådet för första
gången efter sin hemkomst, och aflade en slags redogörelse
för sin beskickning till Preussen. Han antydde redan då,
hvad som sedermera i långliga tider blef föremål för öfver-
läggningar inom Rådet, att Sverige borde, genom inblandning
i Polens fortfarande strid med Ryssland, förhindra att detta
sednare rike blef allt för mägtigt, förekomma det Österrikes
inflytande i Polen växte, och äfven medan tid var, uppehålla
Brandenburgs kring sig gripande makt. Åtminstone den rätt-
visa måste man göra De la Gardie, att han mestadels rigtigt
anade , hvarifrån blifvande faror hotade Sverige, om man ock
ej vill godkänna de medel han yrkade, till-dessa: farors af-
vändande. — Huru litet man i allmänbet inom Rådet var nöjd
med, eller angelägen om de nu slutna frederna, och huru li-
tet man var böjd att alldeles nedlägga vapnen, det visar sig
redan deraf, att man i början tvekade, om man skulle gifva
behöriga ratifikationer. VWVVYrangel hade från Pomern skrifvit
afstyrkande; och Tott påstod, att aflidne Konungen aldrig
ämnat sluta en allmän fred; att det var åtminstone lika
svårt, af brist på penningar, att afskeda som. att underhålla
hären: att man i alla fall ej kunde fullkomligt upplösa den;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
