Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Tham, W. Svenska Rådet under våren och sommaren 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
likasom hela Reduktionen intet inbringar till kronan; utan
blott gör, att godsen och landet ödeläggas. . De Skånska god-
sen voro ock nu kronan tillfallna i utbyte, och stodo således
till dess fulla disposition.” Men just detta, att de enkanner-
ligen kronan tillfallit, ansåg Erik Fleming såsom ett hinder
för deras bortgifvande, äfvensom det skulle göra afbräck i
tillgångarne för garnisonernas underhåll der i orten. |
Frågan återkom tvenne dagar sednare, då Herrman Fleming
förde samma talan, som förra gången Erik. Han tillade en
önskan, att man såväl i Rådet, som vid Riksdagen måtte öf-
verlägga, huru ett och annat, som i Reduktionsstadgan vore
mörkt och otydligt, särdeles angående fjerdeparten; kunde få
förklaring. Häri instämde flera, mestadels dock i belt annan
syftning, i det de klagade öfver reduktionens olägenheter i
allmänhet. Framför allt talade L. Creutz om den s. k. Bergs-
jordebokens alltför stora utsträckning. Denna sistnämnda kla-
gan återkom oftare, men afvisades af Erik Fleming med åbe-
ropande af 1649 års för fattning angående Bergslagen.
I början af Augusti (den 410) förde den tryckande pen-
ningebristen åter å hane frågan om förpantning af gods. Ses
dan man talat hit och dit, och funnit att man i alla fall
knappt hade några gårdar att tillgå, om ej i Dalarne, der
man dock gerna ville undvika att afyttra något, för att ej
reta allmogen; så gjorde Drotzet ett nytt anfall på hela re-
duktionsverket: ”hade hvar och en fått hafva sin besittning
oqvald, hade kronans inkomster af tull och accis mycket mera
— tilltagit, än hvad nu varit förhållandet. Och hade ej dertill
kriget kommit, hade kronan kunnat subsistera utan godsen,
Således, när man rätt tänkte på reduktionen, befunnes den
helt skadlig, särdeles för framtiden: Fan för sin del kunde
ej annat än tillstyrka, att man i nödens stund ytterligare sålde
eller förpantade gods.” Bonde invände dels att afunden stån-
den emellan just uppkommit genom sådant afyttrande af kro-
nans egendom, och således äfven måste stegras, om man der-
med fortfore; dels påminte han åter om faran för en framtida
mera genomgripande reduktion. Men Drotzet lät ej säga sig.
”Godsens försäljning hade blott, påstod han, tjenat till
förevändning för afunden mot Adeln; verkliga orsaken kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
