Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
den, som söker en Adjuncture, bör, så vida han ej förut varit
Docens i samma Vetenskap, speciminera genom afläggande af
de lärdomsprof, hvilka äro stadgade såsom vilkor för wvenia
docendi i denna Vetenskap "). Har åter Sökanden förut varit
Doeens i samma Vetenskap, så synes det böra öfverlemnas åt
hans eget godifinnande, att aflägga något nytt specimen eller
ej. då i allt fall endast högsta skicklighet ger företräde på
förslaget och rättighet till sysslan. — För öfrigt, ehuru Ad-
juncterne naturligtvis böra hädanefter, likasom hittills, vara
förbundne att vid förefallande behof vicariera för de ordinarie
Professorerne, då de dertill förordnas, är det likväl en gif-
ven följd: af: hvad ofvanföre blifvit nämndt rörande den enda |
vid ett Universitet lämpliga befordringsgrunden, att de i Ce-
miléns tanka icke i följd af något sådant vicäriat böra ega
annan befordringsrätt till en ledig blifven Profession, än den,
hvilken kan tillkomma dem på grund af öfvervägande skicklig-
het : jemförelse med andra sökande >). | |
+) Här . synes. vara afglömdt, att undervisningsskickligheten lika-
såväl bör pröfvas, som lärdomen.
++) Notabene Akademiska tjenstemän och lärare inom samma veten-
skap. Dock är härvid ännu en anmärkning att göra. Att största
skicklighet bör vid ansökning gifva utslaget, det är både vist och
rättvist. -Men Mikariatet förtjenar dock att till sin natur närmare
skärskådas. På hvad grund tillsättas Vikarier, eller böra de åtmin-
stone tillsättas? just på grund af öfverträffande skicklighet. Men nu
blir bland ansökande Docenter, enligt idéen, den vald till Adjunkt, hvil-
ken i skicklighet öfverträffar sina medsökande: således är väl Adjunk-
ten rättvisligen sjelfskrifven till första Vikariatet. Befinnes han nu en
gång till Fakultetens nöje hafva skött detta Vikariat, så synes inget
skäl vara för handen, att förneka hans rätt att äfven öfvertaga det an-
dra och så vidare, så länge han på ett tillfredsställande sätt fullgör sin
skyldighet. Nu frågas: kunna eller böra eller skola ej dylika Vikariat
hafva minsta vigt i vågskålen vid Professioners tillsättande? Den som
svarar nej härtill, kan förnuftigtvis omöjligen hafva annat att åberopa,
än att de öfriga medsökande tilläfventyrs — ty man vet det ej, såsom
man ej heller, med afseende på våra gjorda förutsättningar, har någon
rimlig anledning att sådant förmoda — skulle hafva skött Vikariatet
bättre, om täflan dem stått öppen. Om denna åberopade förmodan kan
visserligen, strängt taget, sägas ingenting, hvarken mot eller med;
dock" bör ej lemnas ur sigte, att Adjunkten icke fick till skänks till-
fället att dokumentera sig genom Vikariat, utan emottog förerdnandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
