Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Men liksom denna Adjunkturens halfhet och obetydlighet
för dem, som haft att granska de Akademiska förhållandena,
gifvit anledning till mycken betänksambet och tvekan, så har
den också för dem, som vid Universitetet antingen egt att
tillämpa befordringslagen eller för denna tillämpning varit
föremål, medfört många skäl till missnöje och klander. De
röstande hafva klagat att, vid upprättande af förslag till Pro-
fessioners återbesättande, bland Adjunkterna skickliga äm-
nen saknats och att de nödgats underkasta sig obehaget att
utestänga en gammal meriterad Adjunkt, hvars anspråk måste
stå tillbaka för en öfverlägsen yngres förtjenster. De sökande
åter hafva haft skäl att beklaga sig deröfver, att de ej sällan
saknat tillfälle att förvärfva andra förtjenster, än de medel-
måttiga, de kunnat vid ansökningen åberopa, emedan, om
att vikariera såsom en akt af rättvisa på grund af den öfvervägande
skieklighet, till följe af hvilken han "bland antalet af ansökande Do-
center valdes till Adjunkt.
Vi driste framställa ännu en fråga. Då det visserligen måste höra
till de sällsammare undantagen, att en vetenskapsidkare med hufvud,
liflighet och nit ryggar tillbaka på den bana, han en gång beträdt,
när han på densamma kan fortgå i vetenskaplig utveckling och tillika
ega sin timliga bergning; men då likväl inga menskliga förhållanden
äro fullt beräkneliga, och det, ty värr! någongång inträffar, att den
lofvande kraften af oförutsedda omständigheter förslöas och aftager: är
det ej föreskrifvet af både billighet och klokhet, att, enär en Adjunkt
sviker de förhoppningar, hvilka Akademien om honom sig möjligen
gjort, det vill säga, när han ej i allmänhet förkofrat sig och isynner-
het ej till Fakultetens tillfredsställelse skött öfverlåtna Vikariater, han
derigenom anses och förklaras hafva förlorat sin rätt att vidare vika-
riera, samt att, då han sålunda verkligen dokumenterat sin oskicklighet
eller liknöjdhet, en annan yngres till och med alldeles oförsökta krafter
anlitas och på försök pröfvas? Och å andra sidan fördenskull, om en
Adjunkt gång efter annan såsom Vikarie anlitas, ega ej både han och
andra att anse hvarje för honom förmyadt Vikariat såsom ett af Fakul-
teten utfärdadt testimonium om hans duglighet att bestrida de skyl-
digheter, som åligga professorsbefattningen? Och hoppas han icke sjelf
med skäl, att hans Vikariat vid ansökning skall komma att ega en
ganska betydlig vigt i vågskålen, icke derföre blott eller isynnerhet,
att detta Vikariat vittnar om arbete, flit, nit och tidspillan, utan än
mera derföre, att det på samma gång vittsordar en af Fakulteten er-
känd skicklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
