Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
het och ro. Hvad de förtjenster beträffar, hvilka han eger
antingen om vetenskapens odling eller ungdomens bildning
så kan ban deri visserligen af mången lyckligare begåfvad
vida öfverträffas , men be kunskaper och skicklighet anna
dock svårligen vara af det underordnade och obetydliga värde,
att det han blifva -;skäl för Läroverket att gifva dem till spillo
och med dem personens timliga existens. Snillet, denna ly-
sande sällsamhet, långt sällsammare, än edinenajskira taek-
samma beundran för utmärktare samtida vanligen älskar att
antaga, kan ej ensamt, eller ens till största delen, fylla Aka-
demiens :behof: alla lärostolar kunna ej besättas med genia-
liska män”). - Men om egandet af goda hufvuden, kunskaper
och lärareskicklighet kan Akademien, genom visa inrättningars
inbjudande villkor, alltid förvissa sig, och behöfver då aldrig
begagna andra arbetskrafter än deras, som af nämnda egen-
skaper äro i besittning. Men dessa egenskaper böra ock för-
säkra sina innehafvare, som arbeta under hägnet af en moder-
ligt sinnad Akademi, om verksamhetskrets och bergning.
Man plägar invända, att om icke just Akademien, åtmin-
stone staten drager försorg om gamla, kasserade Adjunkters
timliga utkomst, derigenom att den hänvisar dem på Kyrkan
och Elementarläroverken. Ingendera kan emellertid vara rätt
nyttigt hvarken för samhället eller dem sjelfva. Att en kyr-
kans tjenare, för att vara rätt vuxen sitt dyra kall, dertill
måste tidigt uppfostras, derom bringas man ej till tvifvel af
enskilda lyckliga eller till och med lysande undantag; och det
omtvistas nu mera ej heller. Långt mera naturligt synes det
vara, att en Adjunkt förflyttas till ett Elementarläroverk.
Obestridligt är, att den ena lärarebefattningen är beslägtad
med den andra. För naturligheten af Adjunktens förflyttning
till Elementarläroverk synes än vidare den omständigheten tala,
att väl sällan någon Docens blifvit befordrad till Lektorat,
som ej skött detta kall med framgång och heder. Men å an-
dra sidan kan åtskilligt anföras, som försvagar tron på flytt-
+) Fåfängligheten af en dylik förhoppning uti vårt på både folk
materiella tillgångar fattiga land inses lättast af förhållandet vid äfven
utländska Universiteter, der visserligen de flesta lärostolar äro upptagna
af temligen obscura namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
